Höghus eller inte? Ytterligare täthetsdiskussion.

I samband med en tidigare publicerad artikel i UNT fanns denna enkät att svara på. Källa: UNT

Den ständigt pågående debatten om höghusens vara eller icke vara i Uppsala är på tapeten igen och argumenten är fög;a fög;rvånande desamma. Både för och emot. Å ena sidan sägs det att höga hus förstör silhuetten och å andra sidan att bostadsbristen kräver höga hus och att tätheten man får av höghus är viktig för ett vitalt stadsliv. Argumenten håller till viss del men jag vill helst dela upp dem eftersom det ena inte nödvändigtvis behöver ge det andra. Höga hus ger inte per definition mer funktionell täthet samtidigt som hög täthet inte nödvändigtvis behöver betyda högre hus. Estetiken i att bygga högt är mer subjektivt och således svårt att diskutera, vilket ofta sätter käppar i hjulen för en nyanserad och givande debatt. I denna artikel avhandlas endast funktionsaspekten i höghusbyggande.

Hushöjd och täthet
Till att börja med kan man säga att täthet av människor i en stad har en funktionell aspekt som de flesta är medvetna om: högre täthet ger mer liv och mer verksamheter eftersom fler människor finns i området. Med utgångpunkt i att detta är något eftersträvansvärt är det intressant att följa debatten om höghus där vissa vill ha höghus för att det ser ”storstadsmässigt” ut (estetiskt motiv) och andra vill ha det för täthetens skull (funktionellt motiv). Gott så. Men när man argumenterar för höghus i Gottsunda och Ultuna, som Lars-Gunnar Sjöö från Uppsalahem, blir det svårt att motivera det som funktionellt. Tätheten ökar visserligen eftersom det byggs på obebyggd mark, men det ger en marginell skillnad i den typ av täthet som genererar stadsliv och affärsunderlag i förhållande till byggkostnader och visuellt intrång. Ändå är det ett argument som dyker upp här och var, både från politiskt håll och från tjänstemän, att man måste bygga högt för att bygga tätt. Stämmer det?

Täthet och form
Det handlar också mycket om form om man vill uppnå hög täthet. För att exemplifiera räknade jag på ett kvarter liknande de nya kvarteren i Industristaden där man har i stort sett slutna kvarter men har dragit in alla fasader tre meter från gatan och huggit av ena hörnet (se bild nedan). Vad får det för effekt på tätheten? Jag har utgått från att det genomgående är sex våningar och räknat ut bostadsytan först med befintlig form och sedan med huset placerat i liv med trottoaren och utan avhugget hörn. Resultatet blir för den befintliga formen ungefär 8 400 m2 bostadsyta och för den andra 9 600 m2, och dessa former tar alltså upp exakt lika stora kvarter. Den enda skillnaden är att det tätare alternativet får en större innergård. Man kan också konstatera att skillnaden i bostadsyta motsvarar nästan ett helt våningsplan (eller verksamhetslokaler i bottenplan?). Alltså, skulle man vilja bygga lika tätt med dessa olika former skulle man vara tvungen att lägga på en extra våning på den form man valt i Industristaden.

Är det nödvändigt med höghus i Uppsala?
I Uppsala generellt är det inte svårt att få upp en funktionell täthet för stadsliv utan att bygga särskilt högt. Kvartersbebyggelse i fem till sju våningar är tätare än det mesta i staden och den tillgängliga tätheten går att få upp väldigt högt med en sådan typologi. Det borde alltså vara en god strategi att förtäta områden utanför innerstaden till ungefär samma täthet som innerstaden för att maximera stadslivet.

Uppsala Central Business District (CBD)
Det tydligaste exemplet i Uppsala är vid centralen där det med bil, gång eller cykel egentligen inte skiljer nämnvärt på förutsättningar för höghus mot till exempel Kvarntorget. Men med tågen som kommer in har man tillgång till människor som bara kan nå denna lilla del av Uppsala inom en viss tid från sitt hem. Normalt sägs en timme vara en magisk gräns för hur lång tid människor kan tänka sig pendla till sitt arbete. Det betyder att kring Uppsala central kan man nå inte bara Uppsalas befolkning utan även det mesta av Stockholms innerstad, Knivsta, Märsta, Gävle, Sala och södra delarna av Dalarna. Lägger man dessutom till regionala bussar som i stort sett bara stannar vid centralen kan man också räkna in Enköping och Västerås. Väldigt grovt och lågt räknat innebär det tillgänglighet till 7 - 800 000 människor inom en timmes resväg. Det centrala i detta är också att det bara är denna avgränsade plats kring centralen som har dessa förutsättningar. Uppsala science park har till exempel inte det eftersom det tar längre tid än en timme för många att ta sig dit. Förutsättningar finns alltså att bygga ett CBD med god tillgänglighet till arbetande och då är det funktionellt motiverat att bygga rejält tätt på en liten yta, vilket betyder högt. Det finns många dåligt utnyttjade ytor vid centralens södra utgång vid Strandbodgatan som skulle kunna bilda ett mycket attraktivt läge för kontor i höghus. Sedan kommer förstås estetiken in...