Ersätta ekologiska värden

En sak jag tänkt på..

Ett av de vanligast förekommande argumenten mot förtätning eller sammankoppling av områden är att ekologiska värden hotas. Signalarter, rödlistade arter, gröna kilar och spridningsvägar är ju inte helt ovanliga ord att stöta på i projekthandlingar.

Finns det något verktyg för projekt eller kommuner att desarmera dessa argument genom att förbättra ett likvärdigt grönområde på annan plats?

Exempel: En kommun vill koppla samman två områden separerade med en mindre skog där det vid en inventering hittas några signalarter och rödlistade arter. Kommunen fixar till ett likvärdigt grönområde på annan plats, ser till att de rödlistade arterna sprids dit och sedan är det okej att fortsätta med ursprungsplanerna. Detta kombineras med lösningar för att i största möjliga mån underlätta för smådjuren i exploateringsområdet, men anpassningar sker på människornas villkor och inte de rödlistade arternas.

Om verktyget finns, används det?

Om verktyget inte finns, borde det införas och vilka är de potentiella fällorna?

Någon lag eller bestämmelse om detta finns förstås inte. Men rimligen skulle man kunna ha en sådan, enligt samma logik som för s.k. klimatkompensation.

De som argumenterar för att man ska bevara Stockholm glest hävdar att artrikedomen är större i stan än på landet eftersom landet håller på att bli till en enda monokulturplantage - tallar där det ska vara tallar, potatis där det ska vara potatis etc. Men att avsätta ett hektar natur på landet borde rimligen vara billigare än att bevara en hektar natur i stan, givet hur mycket marken kostar på respektive ställen.

Sen är det en annan sak att monokulturer på sikt utarmar jorden och alltså är en förfärligt kortsiktig lösning på mat- och fiberproduktionens problem. Kanske vore det ännu smartare att sponsra andra typer av odling istället? Men det är en större fråga som får behandlas av dom som begriper sig bättre på detta än jag.

---

Senast ändrad 23 december 2013 15:25

Delvis görs det väl, på så sätt att man allt mer viker reservatsmark när man exploaterar någonstans. Om det är bra eller ej kan ju diskuteras, själv tycker jag att det är slöseri med attraktiv mark när Stockholm, Sundbyberg, Solna eller Nacka avdelar central mark till naturreservat.

Sen är det svårt med rödlistade arter. Dels beror nog viss rödlistning på dålig kännedom. Man vet att det finns vissa ovanliga arter i exempelvis Igelbäcken för att man letar där. Jämfört med andra uppländska bäckar finns där helt enkelt fler människor med gummistövlar och lupp som är ute och tittar. Och även om så inte vore fallet, om där faktiskt finns en ovanlig skalbagge eller slikt, så ja? Det finns knappt 30.000 sorters leddjur (insekter m.fl.) i Sverige; 2.000 av dem är rödlistade. Skulle vi mista 2-300 av dessa är det fortfarande inte mer än en procent av alla arter. Ekologisk katastrof? Nej, jag tycker inte det.

Att plantera om hotade djur och växter är inte heller så lätt. Ofta är de ju hotade för att de evolutionärt inte är sådär våldsamt framgångsrika, utan behöver väldigt speciella omständigheter för att frodas. Men som sagt, man behöver ju faktiskt inte tycka att det är jättehemskt att en ovanlig lav/mossa/insekt eller till och med fisk skulle bli ytterligare lite mer ovanlig.

Håller med, varenda kommun ska ha sitt "egna" naturreservat. Det blir alldeles för plottrigt och inget borde hindra att Sundbybergs eller Sollentunas naturreservat ligger i Stockholms kommun.

Eller tvärt om.