"Bygg inte bort barnens naturupplevelser"

Från G-P debatt 2009-04-09

En förtätning av bebyggelsen innebär att grönområden naggas i kanten och att barn blir av med sina möjligheter till lek i skog och mark. Men forskning visar att barns utemiljö har en avgörande betydelse för hälsa, inlärning och fysisk aktivitet, skriver bland andra Ola Lindholm, redaktör för Kamratposten.

Varje rast springer skolbarnen ut ur skolan och in i skogens magiska värld. Grenar, stenar och träd blir till kojor, gömställen och klätterträd. Men på många håll är det slut på spring och lek i skogen. Ofta har skogen fått ge plats för parkeringshus, bostäder eller något annat. Det innebär att rasterna får fyllas med andra aktiviteter än lekar i skogen.

Runt om i landet sker en förtätning av bebyggelsen som innebär att grönområden ständigt naggas i kanten. Små skogsdungar och naturområden som kan verka oansenliga och oviktiga vid en första anblick är värdefulla gröna platser för barn, ungdomar och skolors verksamhet.

Försvinner dessa platser till förmån för vägar, bostäder och nya köpcenter försvinner också viktiga förutsättningar för verksamhet i skolan och för barns lek.

Barns önskan väger lätt
För en kommun är naturområden nära bebyggelse åtråvärda för exploatering. I det sammanhanget väger barnens önskan om en bra utomhusmiljö lätt. Vi menar att detta är en felaktig prioritering.

Forskning internationellt, vid Sveriges lantbruksuniversitet och Linköpings universitet, visar att barns utemiljö har en avgörande betydelse för deras hälsa, inlärning och fysiska aktivitet. Barn som går på förskolor som arbetar med utomhuspedagogik har lägre sjukfrånvaro och är sjuka kortare tid än andra barn.

Forskningen visar att barn som vistas mycket i naturen är mindre stressade, har bättre motorik, högre koncentrationsförmåga och bättre minne än andra barn. Alla dessa faktorer bidrar till att skapa en bättre lärandemiljö för barn och elever. Inte bara de yngre barnen, utan även ungdomar och äldre elever behöver mer naturnära undervisning.

Närhet till naturen ger variation
Alla elever och studenter gynnas av närhet till skog och natur. Undervisning utomhus blir mer varierad och teoretiska modeller kan förklaras på nya sätt. Detta innebär att fler elever hittar sitt sätt att lära på.

Lärare bör ha kunskap och möjlighet att kunna använda naturen som en del i sin pedagogik och yrkesutövning, oavsett ämne och elevernas ålder. Det handlar då inte, som tyvärr ofta blir fallet, om att genomföra en friluftsdag per termin med insektshåvning och korvgrillning. Det handlar om att utifrån skolans uppsatta kunskapsmål komplettera undervisningen inomhus med utomhuspedagogiska övningar i exempelvis svenska, engelska, matematik och naturorienterande ämnen.

Kräver kunskap
Vi menar att för få lärare har tillräckliga kunskaper i utomhuspedagogisk undervisning. I den tätortsnära naturen får barn även möjlighet att lära känna vilda växter och djur, vilket kan skapa ett ökat intresse för naturen och för samhällets hållbara utveckling.

Trots alla dessa fördelar är förutsättningarna för barns vistelse i skogen begränsade på många håll i landet. Det saknas lagar, resurser och kunnande för att kvaliteten på barns utomhusmiljö ska kunna garanteras av samhället.

Tillgången på skog och naturområden i och nära våra tätorter minskar. Alltför få kommuner uppmuntrar och ger stöd till utomhuspedagogisk undervisning trots de fördelar sådana satsningar kan förväntas ge. Ännu färre kommuner, om ens någon, har gjort heltäckande kartläggningar över vilka naturområden som kommunens skolor och barn har behov av.

Kommunpolitikerna har med andra ord inte tillräckliga underlag när de ska fatta beslut om skötsel eller exploatering av dessa naturområden. Att en minskad areal tätortsnära natur kan få en stor inverkan på barnens hälsa och inlärning verkar ha gått större delen av Sveriges kommuner förbi.

Barnperspektiv
Enligt Barnkonventionen ska barnperspektivet finnas med i alla beslut som berör barn och unga. Men barnombudsmannen konstaterar i en nyligen utkommen rapport att barn och unga i fyra av fem kommuner inte har något inflytande över stadsplaneringen och att bara en tredjedel av Sveriges kommuner arbetar med barnkonsekvensanalyser.

En förutsättning för barns vistelse i skogen är att skogen är lättillgänglig. Forskning visar att ett grönområde bör ligga inom 300 meter från en skola eller bostad för att användas regelbundet.

Självklart kan inte alla skolor och bostäder ha en skog som ligger nära. I större tätorter har denna möjlighet ofta försvunnit för länge sedan. Det handlar i stället om att de naturområden som finns kvar i dag ska bevaras och göras tillgängliga.

Ta hänsyn till barns behov
Dessa områden behöver inte vara stora, huvudsaken är att hänsyn tas till, och skötseln anpassas efter, barns behov. Om inte annat borde våra barns hälsa och inlärning vara tillräckliga motiv för att bevara den skog som ligger nära skolor och bostäder.

För att skapa förutsättningar för detta vill vi att:
* plan- och bygglagen tillförs regler för att säkerställa kvaliteten på barns utomhusmiljö vid all planläggning i och i närheten av tätort

* konsekvensanalyser för barns utomhusmiljö ska göras när planläggning eller lovgivning påverkar barns tillgång till närnatur

* kommunerna kartlägger vilka skogar som används av barn och utvecklar planer för skydd och skötsel

* kommunerna strävar efter att bevara alla skogar av särskild vikt för barn samt för verksamheten i skolor och förskolor

* kommunerna arbetar för att återställa eller restaurera skogar i områden med få grönområden

* kommunerna ger stöd till fortbildning i utomhuspedagogik för lärare

* blivande lärare ska få möjlighet till insikt i utomhuspedagogik inom ramen för sin utbildning. Naturen med sin rika variation av synintryck, dofter, ljud och former kan stimulera våra sinnen mer än någon annan miljö.

Skogens magiska värld
Vi vill ge barn möjlighet att upptäcka den magiska värld som skogen utgör, med sin mjuka mossa, sina trolska stenar och spännande gömställen. För många barn är denna möjlighet redan borta. Men för andra barn, skolor och kommande generationer är det av oerhört stor vikt att våra skogar och naturområden bevaras.

Mikael Karlsson,ordf Naturskyddsföreningen

Ola Lindholm,chefredaktör Kamratposten

Eva-Lis Sirén, ordf Lärarförbundet

Metta Fjelkner, ordf Lärarnas Riksförbund

Stina Lindblad, ordf Naturskoleföreningen

Mattias Klum, fotograf[I][/I]

---

Senast ändrad 14 april 2009 15:49

Jag vet inte riktigt vilka alla dessa fina grönområden som byggs bort i Göteborg de syftar på. Göteborg är väl en av de städer, åtminstone i Europa, som har mest oanvänd yta där förtätning skulle kunna ske, i form av (mer eller mindre) nedlagda industriområden och asfaltsöknar. Det är väl precis där man i första hand syftar att förtäta också, jag har då i alla fall inte sett till så särskilt många planer där de syftar till att ta bort fina naturområden.

Vart de hittar de "trolska skogarna" i Göteborg kan jag verkligen inte förstå heller. Vad är det egentligen de vill säga med artikeln? Att vi ska börja plantera urskog i Göteborg? Om man vill ha direkt närhet till skog och mark, kanske man inte skall bo mitt i Nordens femte största stad?

Jag tycker att man självklart skall bevara, restaurera samt etablera värdefulla, efterskötta grönområden. Men förtätning behöver ju inte ske på bekostnad av dessa. Virrig och missriktad artikel, tycker jag.

Satte kaffet i halsen i morse när jag läste denna artikel och blev icke klokare när jag gick hemifrån.
Vad är problemet? Artikelförfattarna kan väll inte gräma sig över att man i innerstaden förtätar på bekostnad av (ja vadå?).
Barnen skall ut i storskogen, besöka utomhusteatrar och naturrum, eller en underbar hajk De skogsdungar och gräsplättar som finns i denna glesa stad räcker gott och väl om man inte skall ge sig ut på en längre expedition. Sedan är det ju dagisets ansvar att nyttja det som redan finns. Kanske är det bättre kommunikationer som behövs för att barnflocken skall nå skogen?

Håller med Hannes och Daniel här. Självklart ska vi ta vara på och göra våra parker och skogar tillgängliga för barn i alla åldrar. Men om man menar att barn måste växa upp i en skog för att må bra har man helt enkelt fel. Jag tycker inte vi ska förbjuda eskimåer, beduiner eller stäppfolk att skaffa barn, eller tvinga dem att flytta till en svensk granskog. Lika lite ska vi förbjuda barnfamiljer att bo i staden. Se istället till att barnen kan röra sig säkert i stan och upptäcka gator och parker på egen hand.

Det största problemet för stadsbarnen är inte bristen på granar utan risken att bli överkörd av någon bilist som skjutsar sin unge till radhuset i skogen.

---

Senast ändrad 14 april 2009 16:29

Jag blev först lite orolig men samtidigt så pratar det om något litet grönt inom 300 meter och i det flesta fall finns detta med råge. Sedan är det förstås inte alltid fråga om så kallad "orörd natur".

Det egentliga problemet är la inte så mycket bristen på grönytor som att dessa faktiskt inte används så värst mycket, vare sig organiserad eller oorganiserad av barnen själva, förskolor eller skolor.

Syftet med artikeln som jag ser det, var att de "plättar" som finns i städerna måste få vara kvar även om de är små och inte tjänar ett exkursionssyfte. Att grönområdena tjänar som en intresseväckare för barn att ströva i större områden utanför städerna. Och det är på inget sätt fel! För Göteborgs del skulle ett exempel vara om det byggdes hus vid landsarkivet (istället för att öppna upp murarna till denna oas), kapa lilla lekparken vid hörnet Molinsgatan/Engelbrektsgatan eller utforma Vasaparken till en skejtöken. Eller för den skull Men i Yimby-kretsar kanske detta inte ses som värdefullt i en diversifierad miljö och därför når budskapet inte fram?

@ christoffer: Visst ska vi ha parker och andra gröna platser i staden. Det finns knappast något egenvärde i att asfaltera alla öppna ytor.

Men jag har hört "will someone please think of the children" ett par gånger för mycket vid det här laget och börjar bli lite trött på grumliga sociobiologiska resonemang om människors genetiska behov av granskog.

Jag börjar misstänka att det inte handlar så mycket om genuin oro för barnen. För tror någon på allvar att barn skadas av att bo i tex Linnéstaden istället för i tex Bergsjön?

Ja, om man tror det då får man väl börja argumentera för omfattande rivningar i Linnéstaden. Lycka till!

En rent skrämmande insändare, som kraftfullt argumenterar för att ytterligare försvåra planprocessen och öka länsstyrelsernas inflytande.
Barn skulle därmed tvingas till allt större trångboende. När sedan städer sprids ut då man inte kan bygga i "färdiga" stadsdelar, får de se allt mindre av sina föräldrar som sitter i ständiga bilköer.

---

Senast ändrad 15 april 2009 07:53

Dessutom verkar det vara nyttigare för barn att bo i staden än på landsbygden. Barn på landsbygden lider oftare av fetma och rör sig mindre än barn i staden, vilket beror på att de blir skjutsade överallt med bil (ni vet den där maskinen som är en förutsättning för att bo ute i "den fria naturen").

Källor:

"Fetma hos barn" - Artikel Läkartidningen

Prevalence and regional differences in overweight.. - Studie från Institutionen för fysiologi och farmakologi Karolinska Institutet

Barnfamiljers dagliga fritidsresor i bilsamhället - Avhandling Institutet för bostads- och urbanforskning Uppsala Universitet

Nästan hela Göteborg ligger inom 2-3km från ett naturskyddsområde och där finns riktiga skogar med riktiga djur, inte små gröna plättar omgivna av biltrafik. Så jag tycker artikeln slår in öppna dörrar. Det som inte tillgodoses är att barnen tillåts och kan röra sig på egen hand i staden. Johan Faskunger på Folkhälsoinstitutet skrev om dett på GP Debatt:

Barns rörelsefrihet i samhället minskar alltmer
Att själv kunna färdas till skolan är ett exempel på en mycket viktig vardaglig fysisk aktivitet för barn. Politiskt uppsatta mål säger att transporten till skolan är viktig för att motverka bristen på motion och att andelen barn som kan ta sig till skolan på egen hand ska öka. Men allt färre går eller cyklar till skolan, från över 90 procent av 7-9 åringarna på 1970-talet till under 80 procent på 1990-talet. När Vägverket undersökte hur många barn upp till 15 år som gick eller cyklade till skolan 2006 var andelen bara 58 procent.

---

Senast ändrad 15 april 2009 16:32

Enligt ledaren på GT från den 1/1 går det att läsa att hela 55 procent av Göteborgs yta upptas av grönområden, mot 47 procent av Stockholm och bara 16 procent i Malmö.

En intressant artikel som är värd att läsa då tankarna har mycket gemensamt med detta nätverk.

http://www.gt.se/nyheter/1.1831034/karl-henrik-sa..

En mycket bra artikel som är i stor överensstämmelse med vad som brukar uttryckas från Yimbys sida. Jag tycker det känns klockrent och inte så svårt att begripa. Jag undrar vad det är som får folk att vilt protestera så fort ett risigt snår eller en helt öde gräsplätt ska ge vika för någon för staden nyttig verksamhet - är det för att de inte riktigt förstår sambanden mellan grönytor och levande stad, är det för att all förändring är negativ för vissa, eller är det av andra mer utstuderat egoistiska skäl som att man då får längre att gå när man ska rasta hunden? Hur som helst, jag tycker inte att staden skall byggas åt hundar eller deras ägare.