Skapa "samband" med hjälp av bokal?

Den här idén är mest inspirerad av "sambandet Bagarmossen-Skarpnäck", men gäller även andra "samband", över Järvafältet etc, så jag lägger den i "allmänt"

Man tänker sig från vissa håll att de gröna kilarna håller isär förorterna, att de fungerar som barriärer och isolerar dem. Gör dem till satelliter gentemot stadskärnan snarare än grannstadsdelar.

Jag delar i stort den verklighetsuppfattningen, men kan inte heller sluta öronen för de som värnar grönkilarna, som säger sig kasta frisbee och plocka svamp där varje dag, och hånskrattar åt idén att det gröna skulle vara en barriär mot förorten intill, och menar tvärtom att just det gröna lockar över dem till grannförorten i tid och otid.

Vilken sida som har rätt har jag inte sett nån objektiv utredning på öht.

Men i vilket fall fyller ju den gröna kilen ofta en ekologisk, artbevarande funktion.

Samtidigt så behöver förorterna/stadsdelarna varandras befolkningsunderlag för sina näringsverksamheter, arbetstillfällen m.m. Vi måste bort från en stad där man sätter sig på tunnelbanan mot stadskärnan så fort något, vad det nu är, fattas i ens eget förortscentrum.

Den gröna spridningskorridoren måste på nåt vis korsas av en spridningskorridor för människor (en "röd kil", som jag gillar att kalla det).

Kunde man kanske få till något sånt med en strategiskt belägen "bokal" mitt mellan de två orterna? Ett tvåplanshus som är byggt så mossigt det bara går för att inte göra en skalbagge förnär och som i bottenplanet har verksamheter av ett slag som lockar till sig folk från båda stadsdelarna, och som i överplanet har bostäder för att på så vis göra "sambandet" tryggare på natten. Huset ska vara synligt från båda stadsdelarna (och kan därför behöva vara högre än två plan om den gröna kilen består av skog med höga träd) och stadsdelarna ska i sin tur vara "lockande synliga" från båda sidor, så att man flanerar vidare efter bokalen, som när man planlöst lallar nedför Götgatan en slapp lördagseftermiddag.

Förstår ni vad jag menar? Verkar det vettigt? Finns det nåt exempel? Är det för tidigt att nominera "sambandsbokal" som årets nyord?

Många av förorterna är ju inåtvända med centrum i mitten och bostäder utåt. Och ibland är det långa bostadslängor som i norr Kärrtorp, förmodligen i syfta att få folk på bättre tankar än att ta sig över till grannskapsenheten norrut (Björkhagen).

Sedan ska man ha klart för sig att de flesta gröna områden inte är några gröna kilar enligt naturskyddsföreningen.

Jag delar synpunkten med bokaler. Man ska helt enkel låta bli att trappa ner områdena mot grönområdena. Istället ska de trappas upp. Tydliga stråk (dvs inte skogsstigar) ska ledas ut ur området och in i nästa område. I de fall där grönområdet har ett berättigande kan det vara ett sätt. Annars tycker jag man ska göra som Ola Anderssom skriver i sin bok, nämligen att bygga stadsstråk som binder samman förorterna.

Det är klart att det finns grönområden som inte fyller en korridorsfunktion, och därmed kan stadstråksbebyggas, men den här diskussionen handlar om gröna kilar som fyller en sån funktion.

Idén med "bokal" skulle kunna kallas för en "klivstenslösning".

Om man tar din idé med "upptrappning" och kombinerar den med en "grön midja" så skulle kunna vi kunna kalla det för en "magnetbrolösning". Jag gillar det bättre. Jag tror det är lättare att sälja, och att upprätthålla i längden, och kanske också mer ekonomiskt med avseende på vatten, avlopp, el och sånt.

Jag är ingen grafiker, men:

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Om nån har skillz nog att göra en mer grafiskt aptitlig illustration av konceptet så kan jag använda den i våra diskussioner