Vad bör finnas i en stadspark?

Det råder en del förvirring kring begreppet "park". Det finns massor av gräsmattor mellan husen i stockholmsregionen, men de fyller sällan någon funktion.

Om man placerar olika offentliga funktioner i grönska, så dras människor dit, och då tydliggörs platsens roll som en del av det offentliga rummet, och tryggheten ökar. Det sämsta man kan bygga i en park är ett bostadshus; då kommer varken boende eller besökare känna sig välkomna.

Här är några idéer om hur en öde gräsmatta kan omvandlas till en levande stadspark. Allra helst ska parken kunna attrahera folk under olika delar av dygnet och året, och vara tålig mot väder och vandalism.

* Lekplats, med gungor, sandlåda etc.
* Idrottsanläggningar, t ex skateramp eller boulebana.
* En restaurang, ett café eller kanske en liten kiosk. Förutsätter kundunderlag.
* Skulptur av någon historisk person med anknytning till platsen, och informationsplakett.
* Ett lusthus, som ger sittplats, och skydd mot vind och väta. Man borde kunna ha parkbelysning inne i lusthuset, för att ge en myskänsla under den mörka delen av dygnet.
* Bänkar och bord.
* Exotiska träd och buskar med informationsplaketter.
* Belysning.
* Toalett.

Vad tycker ni behövs i en park?

---

Senast ändrad 4 januari 2012 15:38

Först skulle jag vilja påpeka att för mig är en av de viktigaste sakerna för en fungerande park inte vad som finns i parken utan vad som avgränsar parken mot dess omgivning. Funktionalistiska eller modernistiska parker har ofta ingen tydlig avgränsning, utan parkens gräsmatta smälter ihop med omgivande parkering, gata, kvarter eller vad det vara månde.

Enköping som är den svenska stad som är bäst på parker är extremt duktiga på detta, likaså Amsterdam. Just genom att tydligt avgränsa parkerna skapas ett stadsrum avskilt från omgivningen vilket gör att man kan fylla den med funktioner. Jag har upptäckt tre generella regler för en lyckad park:

1. Tydligt avgränsad från omgivningen
2. Hög "täthet", dvs mycket objekt per kvadratmeter (mer park i parken)
3. Vatten

En stor mängd objekt (träd, konst, buskar, whatever) skapar känslan av en mycket större och upplevelserik miljö. Vatten är alltid extremt kvalitetshöjande och ger en ny dimension, både för mer rofyllda och rekreationella miljöer.

Det viktigaste som ska finnas i en park: människor. Kan låta som en spetsfundighet, men tittar man på vår nationalstadspark så ser man att det inte alls tycks ses som så självklart av dem som planerar parker. Delar är oländiga och har förmodligen färre besökare än Lapplands vildmarker.

Du har ju naturligtvis helt rätt, Herbert, en park är till för människor, inte för träden eller buskarna som växer där. Samtidigt använder människor parker på olika sätt, vid olika tillfällen och av olika anledningar, så det kan vara svårt att avgöra exakt vad som behövs för vilken park.

Idag tror jag att samhällsnyttan av parker underskattas, men att även populariteten och attraktionskraften underskattas. Vi i Norrköping gjorde en "attraktivitetsundersökning" där vi frågade 900 människor mellan 18 och 35 år vad de tyckte var attraktivt med Norrköping. På första plats kom strömmen, det vattendrag som flyter genom staden, och på andra plats kom våra parker. Allt annat, inklusive shopping, kultur och nöjen, kom långt efter.

Eftersom de flesta städer idag försöker skapa sin ekonomi genom att konkurrera med attraktivitet borde fler vara intresserade av vad det är som gör just parker attraktiva.

Åtminstone två personer har funderat omkring detta och givit svar att fundera över:

Jane Jacobs var främst inne på samma sak som Herbert, i sin bok Amerikanska storstäders liv och förfall, dvs att de måste ligga i naturliga stråk där många människor har ärende. Annars blir de ödsliga och folk vågar inte gå dit. Och inte heller kommer kommunen att satsa något på dem eftersom de inte används.

Alexander Ståhle gjorde upp en lista i sin avhandling - http://www.avhandlingar.se/avhandling/ad9d686e55/ - som visade att det finns flera sorters parker som kräver olika utrustning. Man kan inte blanda ihop parker typ Rålis med parker typ Haga. Eller parker typ Centralbadet.

Problemet med de flesta gräsmattor som idag gäller som park är väl att de inte har någonting av det Ståhle talar om, samtidigt som det finns så mycket gräsmatta per person i Stockholm att det inte finns pengar att göra något av någonting.

Eftersom den där avhandlingen är på över 200 sidor undrar jag om du kanske kan sammanfatta några av de viktigaste slutsatserna?

Uj då! Den absolut viktigaste slutsatsen var att det blir bättre parker om folk bor tätare, för då finns det resurser till varje park. När folk bor för glest blir det för mycket mark att ta hand om.

Annars finns en sammanfattning på sidan 4 och en lista på olika bruksvärden i en park på sidan 122-123.

Det slår hål på den klassiska nimby-myten om att mer park alltid skulle vara bättre park.

Jag tror den myten främst finns bland funktionalistiskt utbildade arkitekter. Nimbisarna är nog i allmänhet bara rädda för förändring, efterom deras erfarenhet är att förändringar bara är försämringar. Och det kan vi i första hand klandra exploatörerna och planmyndigheterna för, för att de inte gör bättre ifrån sig.

Funktionalismen föddes på den tid då mark var nästan gratis, och tillverkade varor var dyra. Det är alltid nära till hands att slösa med det billiga men snåla med det dyra, därför består förortsparkerna framför allt öde ängar.

Idag är förutsättningarna annorlunda.

---

Senast ändrad 17 januari 2012 14:45

Nåja, land må ha varit billigare men kostnaden för att bygga ett bostadshus relativt en årslön var nog betydligt lägre.

Jag antar att det är ironiskt att modernismen har varit så dålig på höja produktiviteten i bostadsbyggande (eftersom det fortfarande krävs så mycket hantverk) men samtidigt så är ju de mer fordistiska försöken till husbyggen de som i efterhand har kritiserats allra hårdast.

Det som slog mig när jag gick runt i parkerna i Amsterdam var just hur utformningen var av sån stor vikt för upplevelsen av storlek. Holland och Amsterdam har såklart en kultur av extremt effektiv markanvändning och det syns inte minst i de gröna delarna.

Parkerna är oerhört mycket "tätare" på så sätt att det helt enkelt är mycket mer träd, växter och andra objekt per kvadratmeter, men också planerade för att ofta "lura ögat". Man ser sällan var vattnet, stigen, dungen eller buskaget tar slut, vilket får hjärnan att tro att det leder vidare i all oändlighet. Parkerna är också extremt (med svenska mått) avskärmade från den omgivande bebyggelsen, med murar, täta häckar och träd. Det blir helt enkelt mycket park i parken, och den samlade upplevelsen blir att de är mycket större och djupare.

Innegårdarna skiljer sig i struktur dock helt från den svenska motsvarigheten. Svenska innegårdar i ett kvarter är ju gemensamma för fastigheten, medan de i Holland är uppstyckade i små privata trädgårdar snarare än en sammanhållen innegård. Varje "trädgård" är sedan fullkomligt överfylld med grönska vilket ger ett sammantaget intryck av att man lyckats pressa in ett antal djungler och regnskogar på dessa kvadratmetrar. Tyvärr försvinner väl då som jag ser det mycket av den sociala funktionen med att skapa granngemenskap, och istället skapas små privata gröna rum, å andra sidan nyttjas stadsparkerna mycket mer för sociala ändamål.

Beträffande innegårdar vill jag slå ett slag för den sydspanska modellen som kallas "carmenes". I Córdoba har man sådana lite överallt - de är helt öppna för allmänheten men man måste veta var de finns, man får ofta passera genom en portgång. Den närmaste motsvarigheten vi har i Stockholm är Centralbadets park, men den är alldeles för lättillgänglig för att platsa som andalusisk carmen. Bollhusets park är å andra sidan inte tillräckligt påkostad för att vara en bra motsvarighet.

Spanien har lite andra förutsättningar än Sverige. En utmaning i Spanien är att bygga för svalka i värmen. En utmaning i Sverige är att bygga för värme och ljus i kyla och mörker.

Fast om klimatprognoserna slår in kommer Stockholm få ett varmare klimat än Paris om hundra år (dvs varmare somrar).

Klimatet kommer dock inte påverka solhöjden.

Naturligtvis, det behöver inte se exakt likadant ut. Men poängen är att de precis som holländarna kan göra små parker som ser stora ut!