Cykeln dess brister och utveckling mot framgång

Hej!

Jag studerar inom ämnet för stadsplanering och har funderar mycket över nya trafiklösningar som är hållbara.
Cykeln är en helt genial uppfinning som inte kräver drivmedel, tyst, hälsofrämjande samt att den ger samma frihet som bilen har men kollektivtrafiken saknar.
Ett problem är att det är tämligen obekvämt speciellt under vintertid och i blandtrafik där konkurrens om utrymmet är stort.

I norden är vi dock väldigt duktiga på att cykla trots klimatet men för att det skulle bli ett konkurrenskraftigt färdmedel måste det bli bekvämare tänker jag.
Därav funderade jag kring exempelvis ett antal huvudcykelbanor som byggs trafikseparerat med avfarter på strategiska punkter i staden. Ungefär som en typ av cykel-motorleder, jag tänker mig dessa antingen förlagda i tunnlar eller ovan mark med väderskydd ev uppvärmt en aning vintertid.

Tänk er själva att transportera sig gratis med frihet att också göra detta när man vill utan att det är särskilt obekvämt!
I jämförelse är biltunnlar sannerligen innefektiva och ytkrävande.
Cyklar behöver inte i närheten av den dimensionen av avfarter som bilar kräver etc.

Detta är något jag funderat mycket kring och skulle gärna diskutera!

Ha det bra sålänge!

---

Senast ändrad 4 november 2011 18:19

Bra idé i teorin, men i praktiken så blir nog dessa cykeltunnlar rätt sunkiga och otrivsamma. Helt genomförd trafikseparering brukar också medföra ramper, och artificiella nivåskillnader tenderar inte att favoriseras av cyklister som hellre fortsätter att trängas med bilisterna om alternativet är branta backar och omvägar.

Skulle gärna se fler trafikplanerare som tar cykeln till jobbet dock, då skulle vi som cyklar slippa gatstensremsor tvärs över gatan, trafikljus som inte slår om om man inte har ett ton metall med sig, upphöjda vita räfflor utan annan funktion än att utdela ett kollektivt straff i baken, och annat som man inte drabbas av när man kör bil.

Jag tror en del hänger på rena prioriteringar. Ofta är cykelbanorna så smala att en cykel (i bredd) får plats med nöd och näppe. I stort sett skulle man kunna fördubbla banornas bredd genomgående. Sedan ska det inte vara möjligt att parkera sin firmabil/taxi (eller vad det nu är) på en cykelbana. De ska vara fredade genom fundament eller någon annan form av barriärer.

Sedan så har vi frågan om varför många stockholmare väljer bort cykeln då det är snö. När det plogas så skyfflas ofta snön bara över på cykelbanan. Det säger sig självt att det gör det omöjigt att cykla under sådana förhållanden. Här skulle man kunna prioritera om: Om man inte hinner ploga bort snön så skyfflar man över snön på cykelbanorna (bortskrapning) över på bilkörfältet. Bilar klarar nämligen bättre av att köra i snö än cyklar pga fler hjul.

Ett annat otyg är s.k. "gång- och cykelbanor" som man misstänker har skapats för att bilisterna ska kunna klumpa ihop besvärliga kategorier nånstans där de kan göra slut på varandra.

För skillnaden mellan gående och cyklist är ju lika stor, räknat i km/h, som skillnaden mellan cyklist och bilist. Som cyklist trivs jag dessutom bättre bland bilarna som jag kan vara säker på fortsätter rakt fram medan gående (i synnerhet om de är barn) kan misstänkas för att oförmedlat och plötsligt få för sig att springa över vägbanan.

I de yttre förorterna kanske det inte är något problem men så fort det börjar bli lite trängsel är de ett helvete. T.ex. Skeppsbron norrut, eller Skanstullsbron norrut.

---

Senast ändrad 6 november 2011 17:11