Dags att sänka p-normen?

Tack för en bra genomgång och förtydligande av min och Johan Lundqvists motion! Nu hoppas vi bara att vi kan få gehör för den i fullmäktige också.

Bra initiativ! Parkeringsnormen som den ser ut i dagsläget leder till ett ineffektivt nyttjande av marken. Varför inte ha en maximinorm för antalet p-platser istället? Åtminstone i gaturummet. Sen får byggherrarna bestämma själva hur många garageplatser man väljer att bygga. Det finns goda argument för detta, inte minst i de centrala delarna av staden.

Länk till artikeln http:​/​/​etidning.​ntm.​eu/​18-​minuter/​20​11/​0​3/​0​2/​#

Jag har fått lära mig på universitetet att betalningsviljan för boendeparkering är för låg för att man ska kunna föra hela kostnaden för parkeringen till brukaren. Därför "måste" parkeringsplatsen subventioneras av samtliga hyresgäster eller bostadsrättsinnehavare. Den verkliga kostnaden för en garageplats, baserat på en byggkostnad på mellan 250 000 och 500 000 kr/plats och 4 % ränta, är mellan 1000 och 2000 kronor per månad. Den kostnaden framstår antagligen som helt orimlig i jämförelse med t.ex. Uppsala kommuns boendeparkering på gatan (2200 kr/år), men är en kostnad som någon måste betala i slutändan.

Uppfattningen att en boendeparkeringsplats ska vara billig och subventionerad borde kunna fasas ut på ett decennium om viljan finns. Givetvis måste i så fall priserna och villkoren för gatuparkering också ändras i motsvarande grad.

Observera att den vanliga timtaxan för gatu- och garageparkering redan ligger på ett fyrsiffrigt belopp per månad (10 kr/h * 10h/dygn * 21 arbetsdagar/mån = 2100 kr/mån) - det är långtidsparkeringen som är subventionerad.

För den som har bil skulle den totala månadskostnaden (nuv. bostadskostnad - parkeringsplatssubvention + verklig parkeringsplatskostnad) bli högre medan den billöse skulle få en lägre kostnad (nuv. bostadkostnad - parkeringsplatssubvention).

I den tidigare diskussionen om parkeringstalet i Kungsängen (http:​/​/​uppsala.​yimby.​se/​20​10​/​0​4/​miljopartiet-​minskar-​t.​.​) framgick att de inflyttade förväntar sig ett nästan lika stort bilanvändande som i en radhusförort och att det trots ett parkeringstal mer än 1 plats per lägenhet rådde en upplevd brist på parkeringsplatser i området. Det råder uppenbarligen en obalans mellan tillgång och efterfrågan på parkeringsplatser, men så länge denna obalans inte tillåts resultera i dyrare parkeringsplatser kommer problemet att kvarstå. Visst kommer besvären att hitta en parkeringsplats på sikt leda till att färre boende äger en bil, men inget system för att reglera balansen mellan tillgång och efterfrågan är så effektivt som pengaekonomin.

"Liv Hahne (M) ser dock inga problem med normen. Enligt henne motsvarar den det genomsnittliga bilinnehavet."

Det verkar ju väldigt skrämmande om våra politiker har så dålig koll på siffror och statistik. Att sätta ett golv vid snittvärdet betyder ju som påpekats att man i praktiken faktiskt bygger fler p-platser än vad som behövs. Någonstans kommer det ju alltid att byggas något fler p-platser än vad "normen" (som egentligen är ett golv, ingen norm) anger, men aldrig färre.

Glöm inte effekterna av en orts lokala uppfattning (bland politiker och tjänstemän) om företeelsen gatuparkering.

I många orter, särskilt småstäder, har man sk datumparkering, vilket kraftigt håller nere gatuparkeringen trots att det inte sällan finns goda förutsättningar att parkera längs gatorna. Men folk uppfattar naturligtvis regler som säger att man måste flytta bilen från "jämn" gatusida till "ojämn" klockan 0500 som en direkt uppmaning att inte låta bilen stå längs gatan, hur mycket plats det än skulle finnas där.

Jag har emellertid aldrig fått känslan att att det skulle finnas ett stort folkligt motstånd mot gatuparkering. Snarare verkar det vara något av ett tabu att som kommunal tjänsteman förespråka mer gatuparkering. Gatuparkering uppfattas som ett utlänskt fenomen som inte passar i ett snöröjnings-Sverige, men med flexiblare regler (kanske tuffare bestämmelser mellan nov och feb/mars?) skulle mycken markyta kunna sparas och därmed slippa utglesningstendenser som märks särskilt tydligt i många mindre orter men tveklöst även i Uppsala.

Även gatubredd spelar naturligtvis in. Svenska gators bredd är inte sällan av det ganska generösa slaget. Slagordet "framkomlighet" får inte heller glömmas bort. Det anses bättre att köra några minuter extra än att sinkas av folk som parkerar vid gatorna. Trafiksäkerheten är också ett av många argument som används, men då bör man rimligen utvärdera hur många olyckor som är relaterade till parkerade bilar längs gatorna vs. hur det skulle se ut om alla bilar avlägsnades (kanske högre farter?).

Malmö är en stad med mycket gatuparkering även längs huvudgatorna. (Föreliggande gatubredd tycks vara en kompromiss som inte slagit igenom allmänt i städer som Uppsala.) Men det är en relativt tät stad som många vet och de planer som finns är nu att förtäta ännu mer eftersom åkermarken runtom uppfattas som värdefull. Jag tror inte heller att opinionen är sådan att detta kommer att försvåras nämnvärt. Det är mycket mer tjafs i universitetsstäder som Lund där bilar kan tvingas till kilometerlånga omvägar genom tafflig planering à la 70-talet. Det blir många extrakilometer.

Peter: Det är riktigt att gatuparkering är aningen illa sett från officiellt håll. Riktlinjedokumentet VGU avråder t.ex. helt från gatuparkering. Däremot verkar du ha missförstått det där med datumparkering: datumparkering är precis de där "tuffare bestämmelser" för vintern som du efterlyser. Jag kan inte tänka mig att det finns någon ort där man har datumparkering året om, det vore det absolut ingen poäng med.

Du glömde förresten en nolla i din mening om Lund: "tafflig planering à la 700-talet" måste du ha menat. "Tyvärr" prioriterade man inte biltrafikens framkomlighet på medeltiden.

Jag tror inte Peter menade 700-talet, men kanske 60-talet. Det var ju då bilsamhället formades, med trafikseparering, funktionsseparering, köplador och så vidare. Allt för att tvinga folk att köra bil maximalt (såg det ut som). Sviterna av detta lever vi fortfarande med, i allra högsta grad, även om det kanske har nått sin kulmen? Men fortfarande kan man ju se nedläggningar av små närbutiker på gångavstånd till förmån för hangarer med oändliga parkeringsplatser.

Jag tror egentligen en av de få saker som nämnvärt skulle kunna rubba denna trend vore ett politiskt ställningstagande mot hangarernas gratisparkeringar kontra de höga priserna i stan, åtminstone innan bensinpriset hunnit tiodubblas. Något för YIMBY att lobba för (trots att det inte till 100% stämmer med intentionerna i denna artikel)?

En mer lockande infallsvinkel är förstås att omvandla "externhandelsområden" som Boländerna till blandstad med bostäder/kontor ovanpå handelsytorna, med det är ju en betydligt mer omfattande och långsiktig process (även om Gränby/Kraftledningsstråket givit visst hopp). Dessutom är det naturligtvis ännu svårare att driva politiskt -- vilken kommunpolitiker vågar idag utmana IKEA eller Bauhaus och förmå dem att samarbeta med Skanska eller NCC?

Artikeln om trafikseparering har dock en del poänger. För mycket biltrafik (eller busstrafik) dödar mycket av gatulivet.

Dragarbrunnstorg har ju blivit en plats både bilister och gångtrafikanter drar sig för att vistas vid (förutom de bilister som parkerar där olagligt). Ett slags extra brett övergångsställe.

Jag lyssnade med ett halvt öra på TV4:s Stockholmsnyheter (som Bredbandsbolaget i sin outgrundliga vishet har valt att distribuera här i Lund) igår (15 mars) och ett långt inslag handlade om parkering i garage kontra parkering på gatan och kostnader och betalningsvilja och folkökning. Det kanske var ett intressant inslag - det finns säkert på webben för den som vill titta.

@Jimmy: Visst är det så, allt är en avvägning. Dragarbrunnstorg är ju del av en lite märklig trend just nu på 00/10-talet med sådana otydliga gränser. Själv tror jag till stor del på traditionella gator med låg fart och trottoarer breda nog att rymma några små bord - som längs gamla/låga delen av Svartbäcksgatan exempelvis (även om stenläggningen längs Östra Ågatan och ån är betydligt vackrare). Några små bord och stolar kan vara tillräckligt för att skapa lite urban trivsel, åtminstone i just det här avseendet (arkitektur på hus och torgbildningar är ju delvis andra frågor).

För övrigt är jag benägen att instämma i det Olle Jansson skriver på forumet om separering av trafik och Dragarbrunnsgatan (kan inte svara där - ej medlem). Jag skulle gärna se att gågatan öppnades för biltrafik igen och fick tillbaka just traditionella trottoarer. Det skulle förmodligen kunna få bort något av den olyckliga centreringen kring en enda gata och omfördela lite liv och fokus till andra delar av stan. Urban trevnad är ju inte enbart shopping, puls och trängsel, som jag ser det - lite lugn och kontemplation över en stilla kaffe kan vara minst lika viktigt (även om handelskammaren kanske inte håller med).

@Anders Norén: Som boende i Kungsängen kan jag intyga att det är parkeringskaos där. Och den subvention som ni pratar om har jag då inte sett så mycket av. En (boende)parkeringsplats i garaget i huset går på från 800kr/mån och uppåt, alltså ganska nära din uträkning, väntetiden är väl drygt ett halvår så nog är folk beredda för att betala för det. Om man vill ha "boende"-parkering på gatan så är det dryga 2000kr/mån till carpark. Däremot finns det gratisplatser på några gator samt längs ån, men där är det helt knökfullt med bilar, folk som jobbar i centrum parkerar där och promenerar in för att slippa betala 2500kr/mån eller vad p-garage där kostar. Så överflöd på parkeringar finns det inte, eller de som finns är alldeles för dyra..

@Erik Sandblom:
Jag sa bara att det låg ganska nära, och 800kr var billigaste platsen, andra ligger betydligt högre. Att dra ner på pakeringsplatser tror jag inte är någon bra idé, som samhället ser ut idag är ganska många beroende av bil eller vill vi ha mer som i syd-europa där det bara är att parkera på valfritt ställe och slå på varningsblinkersen?

Min erfarenhet (student-korridor, lägenhet eriksberg, lägenhet kungsängen samt även lgh sthlm innerstad) är att det inte har funnits något "överflöd" av parkeringar någonstans, snarare ganska stor brist. Och detta gäller även t.ex. flogsta.

Även Studenter kommer att vilja ha bil, det handlar inte nödvändigtvis om behov, utan om önskningar.
Om man ändrar byggnormen så att det blir svårt att ha sin bil vid sin bostad så måste man på något sätt kompensera för detta. Mitt förslag är att Uppsala Kommun bygger ett par stora P-hus utanför staden, dit man har väldigt goda och billiga bussförbindelser (10kr enkel resa, kontant betalning på bussen).
Dessa P-hus hålls bemannade dygnet runt och att parkera sin bil där kostar 20kr/dygn, 100kr/vecka, 300 kr/månad eller 3000 kr/år. På så vis slipper man en stor del av de långtidsparkerade bilarna i områden som Luthagen och Fålhagen och de som har bil men ingen egen parkering slipper den eviga parkeringsoron och slipper tvingas använda eller åtminstone flytta bilen varje dag när de kanske inte egentligen behöver den på några dagar eller en vecka. En stad är mer än bara kommers och tät innerstadsbebyggelse, den måste rymma medmänsklighet och sömniga oaser och ha utrymme för svaghet, drömmar och livskvalitet av mer än bara ett slag.

@Simon Å:
Har du belägg för ditt påstående att studenter boende centralt skulle vara särskilt benägna att skaffa bil?
Och om så vore fallet: På vilket sätt skulle studenterna ha nytta av ett externt p-hus dit man kan åka buss. Primärt för studenter är att kunna ta sig från hemmet till olika delar av staden (främst universitet och stationen). Menar du att de först skulle ta bussen ut till det externa p-huset, för att sedan ta bilen in till stan? Makes no sence...

Som, jag skrev så är det inte varje dag man behöver bilen, ofta vet man när man kommer att behöva bilen och kan låta bli att använda den i någon eller några dagar i streck eller rentav längre än så. Om man då gör det ekonomiskt överkomligt att ställa undan den de dagar man ej behöver den så frigör man p-platser kring bostäderna utan att förneka studenten (eller annan) möjlighet att äga bil.
Har jag belägg för att Studenter oavsett boende i många fall vill ha bil? Jag har i alla fall i olika omgångar haft vänner i de flesta studentområden (inklusive ÖG:s bostäder på trädgårdsgatan,Wermlands på Torsgatan, Waldenströmska, Gotlands studentbostäder och de större områdena) som haft bil och haft problem med parkering när de inte behövt bilen på någon dag eller rentav några veckor. Jag har själv haft problem med att Parkeringssituationen i såväl student täta områden som i mer förvärvsarbetardominerade områden gjort att jag inte haft möjligheten att avstå från att använda min bil ens när det egentligen varit lämpligare och bekvämare att använda kollektivtrafik, cykel eller apostlahästarna.
Om Kajsa, Student boende på Waldenströmska vet att hon ej behöver bilen förrän hon om fyra dagar ska iväg till sitt helgjobb som Personlig assistent mitt i skogen så är det givetvis väldigt fördelaktigt för henne att kunna ställa bilen i ett bevakat garage istället för att behöva flytta den mellan luthagens överbelastade parkeringar varje dag och för de övriga boende i Luthagen att det är en bil mindre som konkurrerar om platserna.
För Kalle, bosatt i Svartbäcken så är det naturligtvis väldigt bra om han kan betala 300 kronor för att parkera bilen i bevakat P-hus när han under en månad inte använder den för att pendla till Stockholm, då han istället solar på stranden i Thailand.
I det goda folkhemmet finns inte styvbarn eller gullegrisar, i det goda folkhemmet tar samhället hand om alla sina barn.

...och i det goda folkhemmet sponsrar skattebetalarna varje bilägare med 2000 kronor per månad för parkering, ty endast genom att varje medborgare äger en bil ger vi samhället utrymme för medmänsklighet, sömniga oaser, svaghet, drömmar och livskvalitet.

De kostnader ni pratar om rör parkeringsplatser i city. Jag propagerar för två större parkeringshus utanför staden. Att en plats i ett rationellt byggt P-hus på billig impedimentmark skulle kosta 2400 per kvadratmeter och år känns väldigt osannolikt. Om dessa P-hus drivs med vad som tillsynes är förlust så är det ok, då det frigör andra värden och minskar vissa kostnader. Ni vill minska biltrafiken i staden och ni vill minska antalet parkerade bilar i staden, men ni vill göra det genom att göra det för svårt och dyrt för arbetare och lägre medelklass att ha och använda bil. Jag vill göra det genom att göra det lättare för alla att välja att ha eller inte ha bil och att om de har bil välja att använda eller inte använda bilen.
YIMBY i Uppsala vill skapa en storstad enligt rovkapitalistiskt formulär 1A. Jag vill se en levande stad som bär sin historia med stolthet och rymmer såväl innerstadsbebyggelse som miljonprogramsbebyggelse som villakvarter och som tillåter olika människor att hitta det område som de själva trivs med och vill bo i. Min Familj valde Artillerigärdet efter kriget för att det byggdes på ett sätt som vi trivs med. Andra har valt Artillerigärdet och Kåbo senare eller tidigare av liknande skäl, ska då boende i helt andra stadsdelar bestämma att "vi bygger om Artillerigärdet så som vi tycker att andra ska tycka om att bo"?
Vill ni bo i en innerstadsbebyggelse så har vi sådan i innerstaden och annars så finns det sådan sju mil härifrån i Stockholm. Uppsala har aldrig varit en storstad och det finns ingen orsak att det ska bli en storstad heller.

Simon Åslund: Den utglesade staden av typen miljonprogram förutsätter att vi har tillgång till extremt billig energi för alla transporter som krävs när avstånden förlängs. Vi är nu på väg in i en epok där energin oavsett energikälla kommer att bli dyrare. Det finns alltså klara effektivitetsskäl till varför vi i fortsättningen inte kommer kunna behålla utglesade städer som inte har ett dugg med moraliserande att göra. Där utgör p-normerna ett väldigt hinder eftersom det tvingar byggföretagen att bygga ett visst antal p-platser oavsett behovet.


Uppsala är särskilt svårt fall att förtäta skulle jag säga på grund av sin "monumentalism"; Carolina Rediviva, Observatorieparken och Gamla kyrkogården hindrar en utbyggnad av innerstaden åt väst/sydväst på grund av att monumenten kräver öppna och därmed döda ytor runtom, Kungsgatan och järnvägen utgör ochså en slags barriär österut bortsett från området runt Vaksala torg, åt syd och sydost kommer sjukhuset, Läkemedelsverket och Kungsängen som trots nybyggen troligen inte livar upp området eftersom det knappt finns några verksamheter där att tala om som drar dit folk. Norrut kommer så Luthagsesplanaden som skulle kunna ha förutsättningar att bli en riktig paradallé, det är trots allt en väldigt vacker och trevlig gata men liksom Luthagen i övrigt finns det inget affärsliv eller någon verksamhet som lockar dit gatulivet. Resultatet är att till ytan har vi nu en stad som är lika stor (om inte större än) Malmö men som endast har halva dess befolkning och där jag har svårt att se hur någon just nu skulle kunna tänka sig nybyggen runt ex. Carolina mot Engelska parken och Sommarro. Monumentalismen förkväver stadslivet, efter stängningsdags blir områdena fullkomligt döda område man helst hastar igenom.


Tätbebyggda innerstäder behöver f.ö. inte vara synonymt med 1800-talets stenstäder. Västkustens fiskelägen eller varför inte Gammelstads kyrkby utanför Luleå är exempel från vårt eget land. Tätheten, verksamhets- och boendedensiteten är mer avgörande än formen på husen.

Visst, jag kan hålla med om att parkeringsnormen inte är det bästa sättet, men vad ska man ha ist? Ni sågar ju även förslag om billig parkering utanför staden?

Finns det överhuvudtaget några bevis på att en tätbefolkad stad skulle minska transportbehovet? Är det inte snarare så att med fler personer på liten yta ökar antalet som anser sig ha ett "bilbehov"? Icke att förglömma är Uppsala till stor del en "pendlar-kommun" till stockholm, och så länge det håller i sig kommer det vara ett stort bilbehov även i centrala delar.

Har ni Malmö som förebild för hur en trevlig och bra stad att bo i är så tror jag inte att vi har mycket att säga varandra.
Vad gäller att det skulle vara problematiskt med en utbredd stad så innebär det två bekymmer, det största är att man bebygger en del av landets bästa jordbruksmark. Det mindre är transporter mellan områdena. Då är frågan mellan vilka områden vi behöver transporter och om man inte kan lösa det alldeles utmärkt utan att bygga ihop allting till en enda tråkig innerstadsbebyggelse. Vi har haft spårvagn här i staden, vi har en experimentbana för spårbunden taxi och man kunde utan tvekan anlägga ett nät av moderna trådbussar.
Man kunde också tänka sig den stora välsignelsen för staden, riv motorvägsbroarna över Valloxen och ett av järnvägsspåren till Stockholm så att Uppsala åter blir en Stad istället för en förort. Detta är givetvis en sak som aldrig kommer att inträffa, men jag kan inte föreställa mig mycket som vore bättre för Uppsala.

Simon:
Ett par frågor:
1. Jag fick inget direkt svar på varför studenter skulle behöva ett parkeringshus utanför staden för att kunna ta sig till universitet och station.

2. Vad är ditt problem med Malmö? Det är IMO en av Sveriges trevligaste städer (om än blåsig). Och det är en Sveriges bäst integrerade städer. Där hittar man en bland-charm som inte ens Stockholm kan stoltsera med. Men du har en annan bild.

3. Du anser att innerstadsbebyggelse är tråkig. Gäller det all innerstadsbebyggelse eller bara en del?

4. Uppsala är i högsta grad en stad inom ett större metropolområde, där Stockholm är den största staden, Uppsala näst störst och Västerås som god trea. Jag förstår inte vad du har för problem med att knyta ihop städerna på ett bra sätt. Färre spår till Stockholm? Skulle det vara bra för Uppsalas utveckling? Man tar sig för pannan.

5. Du skriver "YIMBY i Uppsala vill skapa en storstad enligt rovkapitalistiskt formulär 1A."
Jaha. Menar du att skapandet av en storstad per definition är rovkapitalistisk eller att Yimby skulle förespråka en rovkapitalistisk modell? Var hittar du belägg för ditt påstående? Är allt du ogillar "rovkapitalistiskt"?

6. Vad har du för problem med Uppsala som stor stad. Uppenbarligen är det så att det är Sveriges fjärde största stad och är på gränsen för att kunna klassificeras som storstad. Folkökningen är påtaglig. Frågan för Yimby handlar i huvudsak om dessa nya invånare ska spridas ut i ett glesbebyggt bilberoende suburbia eller om man ska handskas med befolkningsökningen så att så få som möjligt tvingas köpa bil. Ska jag tolka ditt resonemang föredrar du det glesa bilstadskonceptet a la Detroit. Yimby föredrar istället den täta miljövänliga staden där folk åker buss och spårvagn istället för i egen bil (som enligt dig är "rovkapitalistisk"?).

Ni pratar om effektivitet och Kommers. Jag är ointresserad av effektivitet och Kommers, jag vill ha trivsel och lugn och ro, åtminstone i den stadsdel där min familj bott i snart sextiofyra år.
Vad mitt problem med Malmö är? Ett av problemen är att det är en stad som förlorat sin själ och sitt existensberättigande och inte hittat något nytt dito.
Tråkig innerstadsbebyggelse, det gäller den mesta innerstadsbebyggelsen, den kan ha sina poänger på sina håll, men inte i mina stadsdelar. Den uppstår traditionellt när markpriset stiger över någon slags kritisk gräns där det inte längre går att motivera trevliga kvarter med Livskvalitet och sysslor som inte kräver konstant konsumtion.
Mitt problem med Uppsala som förort till Stockholm och mitt problem med en ohämmad expansion av Uppsala hänger ihop. Uppsala har expanderat oerhört fort under de senaste sjuttio åren, mycket av den expansionen har varit stockholmspendlare och bidragsberoende, personer som på intet sätt har med Uppsalas själ och existensberättigande som Kyrkans, universitetets och arbetarnas stad. Den våldsamma svullnad som Uppsala lidit av under lång tid och alltjämt lider av är oerhört skadlig för Uppsalas själ och bör därför stoppas. Låt Uppsala återgå till sitt naturliga tillstånd, Akademikerna och kyrkan väster om ån, arbetarna öster om ån och inte minst, universitetet integrerat i staden som det alltid varit innan Akademiska hus satte igång sin del i att döda Uppsalas själ.
YIMBY är en del av den sjuka som Uppsala lider av.
Vad gäller mitt förslag om parkeringshus utanför staden så är de som nämnts inte enbart för studenter, de är för alla som lider av parkeringsbristen i Uppsala idag. Just för studenterna så är det kanske inte för att de ska kunna ta sig till Universitetet och station, men för att de liksom resten av de som idag lider av att bo i överförtätade områden ska kunna ha bil, oavsett varför de vill ha bil. Att fria Svenska medborgare ur vilken samhällsklass de må vara komna väljer att ha bil är inte, eller bör i alla fall inte vara, problematiskt, Bilen är förknippad med frihet för många av oss, däribland mig.
Överanvändande av bilen däremot är ofta problematiskt, eller i vart fall onödigt. Där jag bodde förut kostade det 4 kronor i timmen att ha bilen stående på gatan, skulle jag ta kollektivtrafiken till Ångströmlaboratoriet istället för bilen skulle det kostat mig 26 kronor för bussen om jag haft värdekort för bussen och fyrtio kronor för parkering för de tio timmar jag skulle varit hemifrån, att jämföra med femton kronor i bilkostnader ångström tur och retur och tjugo kronor för parkering på ångström. Skulle jag välja att cykla istället för att åka bil skulle det kosta fyrtio kronor i parkering istället för 15 kronor i bilkostnader och tjugo kronor i parkering. Med ett P-hus enligt mitt förslag skulle jag kunnat parkera bilen i en vecka när jag inte behövde den för 100 kronor och då få ner de relativa kostnaderna för buss eller cykel till rimliga nivåer.
Nu när jag flyttat tillbaks till vårt hus på artillerigärdet har jag personligen inga parkeringsproblem, jag är alltså fri att välja det som passar bäst för ögonblicket av min bil, min mc, min cykel, apostlahästarna eller rentav kollektivtrafik.
Jag vill att alla i den här staden ska ha samma frihet.
Med mitt förslag om billigt P-hus utanför staden kan vi få en stad där folk åker Buss eller spårvagn, utan att för den sakens skull tvingas avstå från att äga en bil och kunna använda den när de finner det lämpligare. Jag vill ha en mänsklig stad.

Att studenter kommer till Uppsala, studerar, tar examen och blir kvar i staden har jag inga problem med, det har studenter alltid gjort. Att folk kommer hit för att arbeta vid Uppsalas industrier har jag inga problem med, det har folk alltid gjort.
Att folk kommer hit för att verka inom kyrkan har jag inga problem med, det har folk alltid gjort. Att folk kommer hit för att de tycker att det är en billig och trevlig förort till Stockholm har jag problem med, för de bidrar inte till staden. Att folk flyttar hit för att leva på bidrag har jag problem med för det försvårar bostadssituationen och försämrar det genom den höga andelen studenter svaga skatteunderlaget ytterligare. Dessa två problemgrupper kunde ju ses som att de tog ut varandra och ur ett rent ekonomiperspektiv kanske de gör det, men bägge försvårar boendesituationen och späder ut Uppsalas Essens och då jag inte tror på Homeopati så finner jag det tragiskt om Uppsala späds ut och blir någon slags vattnig formulär 1A standardstorstad.
Jag kommer nog att stanna på Artillerigärdet även om de vansinniga förslag som framlagts om exploatering här genomförs, människan vänjer sig vid försämringar, det ligger i vår natur och innan jag ger upp vårt hem sedan snart sextiofyra år så måste det nog till större försämringar än de föreslagna. Det innebär dock inte att jag inte kommer att kämpa emot alla föreslagna förändringar, framförallt i mitt närområde.

Hade inte Uppsala infartsparkeringar med pendelbussar i mitten av 1990-talet?

Bevakade parkeringshus för 400 kr i månaden är för övrigt orealistiskt oavsett var i Sverige de byggs. Möjligen markparkering. Runt Arlanda finns ett antal stora markparkeringar med transferbuss, byggda ute i skogen på mark som antagligen är för bullerstörd för att andra verksamheter ska tillåtas, och där kostar det t.ex. 1280 kr/månad att stå utomhus och 1930 kr/månad att stå i garage (exemplet Lindskrog). Låt säga att två sådana anläggningar skulle etableras i Uppsalas utkant, en någonstans i närheten av Danmarks kyrka och en på Ärna, så skulle antagligen priserna hamna däromkring.

Det är möjligt att det är en oexploaterad affärsidé att erbjuda långtidsparkering i utkanterna av städerna, men jag misstänker att skälet till att sådana anläggningar bara finns runt de största flygplatserna är att det inte går att få någon lönsamhet i dem annars.

Simon Åslund: Min poäng med jämförelsen med Malmö var att visa hur extremt glesbebyggt Uppsala är. Det är i mina ögon vansinnigt att avståndet mellan Gamla Uppsala och Sunnersta - och då befinner vi oss fortfarande inom staden Uppsala - är cirka en halvannan mil. Det är ingen sträcka som man kan gå på under mindre än tre timmar och det leder förtstås ochså till att dessa delar aldrig kan uppfattas som centrala stadsdelar med mindre än att Uppsalas befolkning plötsligt skulle gå upp i Hong Kongs nivåer. Samt till en innerstadsfixering eftersom det är endast de busslinjerna som går in till centrum som kan upprätthållas med viss ekonomi i, vilket leder till ett ännu större slagsmål om centrum. De långa avstånden leder i sin tur till en massa persontransporter och det går åt mer energi att transportera människor än att transportera den mat människor behöver varför det är i högsta intresse att hålla persontransporterna nere i framtiden i en tid av dyrare energi.


Korta avstånd handlar i högsta grad om produktion och inte bara om konsumtion - Dels om att människor har så nära till arbete att de i majoriteten av fallen kan klara sig med att gå/cykla till jobb, dels om att verksamheterna skall ha så nära varandra att synergieffekter uppstår. Den holländska 1600-talskonsten utvecklades just genom synergier mellan sådana verksamheter som sjöfart (segeldukstillverkning) och glasslipning (camera obscura); verksamheter som inte hade några yttre samband med varandra men som ändå korsbefruktade varandra och ledde till utveckling inom respektive område.


Apropos befolkningsökningen i stan: Den kanske inte är önskvärd men vill du stoppa den måste du ändra förhållandena därifrån människorna kommer så att de inte behöver flytta till Uppsala. Det är en helt annan sak än att inte välkomna de som faktiskt kommer hit. Vi vinner inget på att stänga de människor som kommer hit ute. F.ö. håller jag med dig om att det vore mycket bättre om färre människor behövde pendla till Stockholm men det är ju just detta Yimby verkar för - Genom att bygga Stockholm så att människor i Stockholm inte hänvisas ut ur staden efter boende så behöver inte Uppsala bli någon pendlingsförort till Stockholm heller.

Sunnersta och Gamla Uppsala är områden där folk bor som har det tämligen gott ställt bor, de har inga stora problem med högre energipriser den närmsta tiden och när de får det så kommer de att hitta lösningar och inte minst så kommer kollektivtrafiken då att bli ekonomiskt bärkraftig när fler i De områdena väljer kollektivtrafiken.
Vad gäller korta avstånd så är en av mina käpphästar byggandet av den så kallade industristaden där ett innerstadsnära småindustriområde offras för att ge några byggjättar snabb profit och där konsekvensen blir att arbetstillfällen och tjänsteutbud flyttas ut till bilavstånd från vad som idag är cykelavstånd.

Simon:
"Att folk kommer hit för att de tycker att det är en billig och trevlig förort till Stockholm har jag problem med"

Så om du bodde i Eriksberg skulle du ha problem med inflyttare för att de skulle se det som en billig och trevlig förort till Uppsala. Har du problem med folk boendes i Uppsala som pendlar till Västerås och Enköping? Och om nu Uppsala ska fungera som en självständig stad tjänar det på ökad befolkning.

"Att folk flyttar hit för att leva på bidrag har jag problem med"

Då är frågan om det problemet existerar. Vilka menar du skulle komma till Uppsala för att leva på bidrag? Bidragen är väl likvärdiga över hela Sverige? Om det försämrar boendesituationen löser man problemet genom att bygga mer.

"Dessa två problemgrupper kunde ju ses som att de tog ut varandra och ur ett rent ekonomiperspektiv kanske de gör det, men bägge försvårar boendesituationen och späder ut Uppsalas Essens"

Det är ju inte något annat än rent nonsens. I Stockholm bodde det runt 300000 år 1900. Idag bor det 1,4 miljoner i tätorten, mycket beroende på just inflyttning. Menar du att Stockholms essens genom detta gått förlorat? Man tar sig för pannan!

"och innan jag ger upp vårt hem sedan snart sextiofyra år så måste det nog till större försämringar än de föreslagna."

Du kanske t.o.m inser att förändringarna var ganska bra och därmed trivs. Många lider av rädsla för just förändringen i sig.

"innerstadsnära småindustriområde offras... "
Och där har du en poäng. Vid innerstadsexpansion är det naturliga förstås att spara äldre verksamhetslokaler så att en blandning kan uppstå och det inte bara blir bostäder + en ICA-butik.

Briljant idé Olle, ser du till att Studiebidraget höjs med 3000 kronor per månad samtidigt. Har du över huvud taget reflekterat över vad många studenter håller sig med för bilar och för driftkostnader?

Simon Åslund:
Jag förstår inte vad du menar med ditt inlägg. Studenter har inte i samma utsträckning behov av bil som andra (med familj). Så länge som studentbostäderna inte ligger för långt ut klarar de flesta sig med cykel. Olles förslag gick ut på att bilpooler skulle kunna täcka in det faktiska behovet. Vilket då skulle minska behovet av att bygga p-platser.

Varför menar du att studiebidraget för den skull skulle behöva höjas med 3000 kronor? Ju fler som delar på en bil desto billigare blir det. Däremot kanske det skulle behövas om man antar att alla studenter ska hållas med egen privat bil.

Antag att du som student kör åttio mil per månad, fördelat på åtta åtskilda dagar, vad kostar det med hyrbil eller bilpool? Vad kostar det med en billig egen bil? Antag sedan att du under sommaren har en situation där du behöver eller vill ha bil oftare än så, vad kostar det med bilpoolsbil eller hyrbil då?
Det är billigare med egen bil än med hyrbil eller bilpoolsbil, det är bekvämare med egen bil än med hyrbil, bilpoolsbil eller kollektivtrafik och väldigt ofta billigare med billig egen bil för ensam resenär med kollektivtrafik.
Och ytterst så är det en fråga om frihet, även om man är hänvisad till att bo i en storstad så ska man ha friheten att äga en bil. Frihet är inte att ha laglig rätt till en sak, men hindras av att samhället avsiktligt byggs så att man inte ska ha råd med den. Frihet är att ha möjlighet att själv välja. Jag vill att vi bygger ett samhälle där medborgarna är fria på riktigt, inte en galleria där konsumenterna vallas dit ägarna vill ha dem.

"Antag att du som student kör åttio mil per månad, fördelat på åtta åtskilda dagar, vad kostar det med hyrbil eller bilpool? Vad kostar det med en billig egen bil?"

Låt säga att studenten (ej fyllda 24 år) äger en bättre beg. småbil (Toyota Yaris -99, nyligen köpt för 10 000 kr) och kör 960 mil per år (80 mil/månad). Försäkringen kostar då 6000 kr per år (enligt Folksam). Låt också säga att studenten har tillgång till parkering för 300 kr/månad enligt förslag ovan.

Konsumentverkets bilkostnadskalkyl ger då svaret att den egna bilen kostar 2030 kr per månad att äga och köra, allt som allt.

Stockholms Bilpool skulle i jämförelse kosta 245 kr inträdesavgift och sedan, om vi antar 40 h körtid per månad och väljer alternativet som inkluderar 400 km/månad, 475 kr/månad + 25 kr/h * 40 h + 1,25 kr/km * 400 km = 1975 kr/månad + bensin (t.ex. 80 mil * 0,8 l/mil * 13 kr = 832 kr, inalles 2900 kr/månad, men då ingår förstås en förhållandevis ny och fräsch bil (Ford Focus). (Med en ny och fräsch bil stiger månadskostnaden för ägande med ungefär en tusenlapp jämfört med den gamla Yarisen.)

Halverar vi körsträckan och körtiden kostar bilpoolen knappt 1400 medan den egna bilen kostar knappt 1600 per månad. Sjunker användandet ännu mer blir skillnaden ännu större. För den som så gott som aldrig kör bil eftersom man inte äger någon bil så blir det ett rätt stort steg att ta upp till den månatliga körsträcka då det är ekonomiskt vettigt att äga bilen själv i stället för att på något vis hyra den.

För mig, som under studenttiden körde bil ett par gånger per år, var t.o.m. taxi ett rimligt alternativ vid ett tillfälle då traktens alla små hyrbilar var upptagna.

40 h körtid per månad innebär förresten att bilen står stilla ungefär 22,5 h per dygn.

Till slut vill jag bara påpeka att ett samhälle planerat för att alla ska kunna äga och köra en bil samtidigt utesluter gång- och cykeltrafik. Bilen tar nämligen så stor plats att avstånden och barriäreffekterna blir orimliga för den som tänkt sig gå, cykla eller åka kollektivt. Det omvända gäller också: ett samhälle planerat för i första hand gång- eller cykeltrafik utesluter i hög grad bilägande, eftersom tätheten och de korta avstånden försvårar för framförande och uppställning av bilar.

Simon Åslund

Bilpool handlar om att fördela kostnaderna. Det är givetvis billigare än att äga egen bil om den inte används för dagligt bruk.

"Antag att du som student kör åttio mil per månad, fördelat på åtta åtskilda dagar, vad kostar det med hyrbil eller bilpool?"

Varför skulle en student åtta dagar varje månad behöva åka 10 mil? Det är ett väldigt konstigt antagande. Avståndet från centrum till de yttersta delarna av tätorten är ett par kilometer. Om bilpool infördes kan man anta att studenter går samma och veckohandlar någon gång i veckan. Det handlar om ett par kilometer fram och tillbaka fördelat på kanske 3-4 personer. Självklart är egen bil bra mycket dyrare att täcka ett sådant behov.

"Och ytterst så är det en fråga om frihet, även om man är hänvisad till att bo i en storstad så ska man ha friheten att äga en bil."

Ja visst. Det säger jag inget om. Men en tät stad kan på ett helt annat sätt erbjuda alternativ till egen bil. Om sådana alternativ finns är chansen mindre att folk skaffar bil och tar upp p-platser. För att ta ett exempel från Stockholm: I innerstaden går det i snitt 0,46 bilar per hushåll. I förorten ligger motsvarande siffra på 1,2-1,5 bilar per hushåll. I den tätare innerstaden har färre behov av bil eftersom det är nära till busshållplats/t-bana. Det mesta ligger på cykelavstånd och mycket på gångavstånd. Att inte skaffa bil är där självvalt. Om bilen vore så viktig skulle de flyttat ut i förorten där boendet annars är billigare. I förorten är bilinnehavet större och beror givetvis på att avstånden är större. Man klarar sig helt enkelt inte utan bil då.

För Uppsalas del gäller att avstånden redan idag är rätt korta. Bygger man studentbostäder centralt är studenternas behov av egen bil litet. Anordnar man dessutom bilpooler minskar man ytterligare behovet av egen bil.

Jag förstår inte riktigt varför du är en så stark förespråkare av bilstäder a la Detroit, Houston och LA? Tycker du inte vi behöver bygga samhället så att färre känner sig tvungna att äga bil?

Av de jag känner som äger bil (och vilkas motiv jag är bekant med) är det ytterst få som har bil för att de känner att de måste ha det, de har bil för att de vill ha och för att de känner att bilen underlättar deras liv.
För övrigt så har jag ett förslag för att minska mängden bilar som rör sig i innerstaden. Think Bike. Planera staden så att det blir mer fördelaktigt än idag att köra Motorcykel. Med fler än dagens två MC-parkeringar i city kommer fler att välja motorcykel för sina ärenden till stadskärnan och fler än idag kommer att välja MC istället för bil. En MC tar mindre plats såväl parkerad som i trafiken än en en bil.
Om man dessutom bygger mina föreslagna P-hus utanför staden så blir det än lättare för Svensson att dag för dag välja sitt fortskaffningsmedel, MC, kollektivtrafik eller bil, man ska kunna välja varje dag, man ska kunna välja för varje enskild resa.

Simon Åslund:
Nu kan man ju inte dra generella slutsatser utifrån sina egna erfarenheter. Men brukar ju vanligtvis umgås med "likasinnade". Det ska dock medges att inte heller jag kan peka på några objektiva siffror utan utgår från mina år som student i förort till Stockholm. Bil fanns inte på kartan trots att avståndet till innerstaden var runt 10 kilometer. De tillhörande p-platserna gapade i stort sett hela tiden tomma. Så mina erfarenheter stämmer inte överens med dina. Gott så. Det kanske finns siffror om detta att tillgå för Uppsala kommun. Jag tror att dina farhågor om p-platsbrist till följd av studentbostäder vid B-hus är rejält överdrivna.

Förslaget om bättre möjligheter för MC/moped är värt att ta i beaktande. MC bidrar inte till trafikträngsel på samma sätt som bilar. På samma sätt bör man även satsa med på cykeltrafiken.

Föreslagna 270 studentbostäder skulle om vi antar att man inte bygger parkeringar till dem och att var tionde boende ha bil innebära tjugosju bilar till reguljärt parkerade på gatorna på artillerigärdet, det är om varje bil tar upp fem meter etthundratrettifem meter gatuparkering. Så mycket gatuparkering finns det inte ledigt idag och jag törs påstå att en bil på tio studenter är att ta till i underkant. Nu var det dock inte bara artillerigärdet vi talade om utan staden som helhet.

När jag bodde på Studentvägen så körde jag både till och från Nationen och till och från staden. Som medelålders man med bil känner jag mig inte välkommen i centrum idag, så jag tar oftast bilen till andra platser än centrum för att spendera mina pengar, men även till centrum tar jag bilen, eller sommartid motorcykeln. Thärnström säger mellan raderna att han vill införa avgiftsbelagd parkering på artillerigärdet, alternativt att han menar att avgiftsbelagd parkering på artillerigatan blir en naturlig följd av att man bygger fler bostäder och fler arbets och studieplatser i området. Nu berör det inte mig direkt då jag parkerar bilen på vår gård. Våra hyresgäster berörs däremot om parkering på gatan avgiftsbeläggs, så även våra besökare. Där har vi ett i sig starkt nog argument mot nybyggen i området. Det ska inte vara dyrt att ha sin bil parkerad. Det ska vara billigt och bekvämt att ha bilen parkerad, åtminstone vid hemmet, eller vid en stor bevakad parkering utanför staden dit man lätt och billigt tar sig med kollektivtrafiken, det är det enda rättfärdiga och frihetliga sättet att få folket att nyttja kollektivtrafiken eller välja att gå eller cykla.

På Artillerigatan öster om Villavägen finns inga parkeringsplatser, det stämmer, men på Hela banergatan och hela döbelnsgatan samt på artillerigatan väster om villavägen råder fri parkering idag. Något som mest sannolikt skulle ändras i ett huj om ytterligare 270 bostäderbyggs, eller om nytt förvaltningshus byggs, eller nästan oavsett vilka dumheter Akademiska Hus, Uppsalahem eller andra destruktiva krafter genomför i området.

Simon Åslund:
"men på Hela banergatan och hela döbelnsgatan samt på artillerigatan väster om villavägen råder fri parkering idag."

Så du menar att bilister som ställer sina bilar där inte behöver betala den faktiska kostnad markutrymmet betingar?

"Något som mest sannolikt skulle ändras i ett huj om ytterligare 270 bostäder byggs"

270 stundetbostäder och en bilpool... Kanske 10 bilar... Gör kanske inte så stor förändring. Däremot innebär det ett tillskott på cyklar, men sådana tar inte så storplats och kan lätt ställas på bakgården.

Niklas, Du menar alltså att de som bosätter sig i studentbostäder i Uppsala inte ska ha rätt, eller i vart fall inte möjlighet, att äga egen bil, de skall istället hänvisas till bilpooler. Väldigt frihetligt av dig.
Om nu fri parkering på gatumark skall försvinna, borde vi inte då också avgiftsbelägga cykelparkering? Det parkeras en förbannad massa cyklar på stan och kring stationen. Om vi inför avigtsbelagd cykelparkering i Staden med 40 kronor per påbörjat dygn och destruerar felparkerade cyklar med kraftavbitare så kommer vi både att frigöra en hel del mark i staden på vilken vi kunde anlägga ytterligare några uteserveringar och öka beläggningen på kollektivtrafiken, två flugor i en smäll som man brukar säga. Eller är det bara bilar som inte skall vara välkomna i eran drömstad?

Simon Åslund:
"Du menar alltså att de som bosätter sig i studentbostäder i Uppsala inte ska ha rätt, eller i vart fall inte möjlighet, att äga egen bil, de skall istället hänvisas till bilpooler."

Jag ser inte bil som någon frihet, men en stad slutar fungera som en stad om bil ska vara det primära fortskaffningsmedlet. Om prioriterar att äga bil finns alltid möjlighet att bo längre ifrån centrum. Om man ska ha bil bör inte samhället subventionera det. Vad har samhället för intresse av att fler skulle köra runt i bil inom Uppsala tätort?

"Om nu fri parkering på gatumark skall försvinna, borde vi inte då också avgiftsbelägga cykelparkering?"

Det beror på. Eftersom en cykel upptar en yta på en 20ndedel av ytan en bil upptar så lär det inte bli så dyrt, knappast 40 kronor (i så fall skulle bilparkeringen kosta 800 kronor per dygn, vilket det inte gör). Men det ligger i stadens och samhällets intresse att fler cyklar och färre kör bil (ger bättre miljö och folkhälsa) så i detta fall tycker jag det är rimligt om samhället bekostar dessa platser.

24 timmar gånger 40 kronor i timmen är 960 kronor på ett dygn.
För övrigt så undrar jag, vem bestämmer vad som ligger i stadens och samhällets intresse och alltså skall subventioneras?
Du vill bygga ett bilfientligt samhälle för att du inte ser bil som någon frihet. Du vill förstöra min närmiljö för att du gillar att bo i en betongöken. Du vill fylla mitt närområde med folk, för att du gillar att ha trånga trottoarer.
Du vill fylla mina kvarter med kebabhak och närbutiker, för att du tycker att alla skall vilja ha det så.
Du vill avgiftsbelägga parkeringarna kring mitt hem, för att DU tycker att vad som ansågs vara landsbygd när vi byggde här skall vara innerstad.
VARFÖR HATAR DU MÄNNISKOR SOM HAR EN ANNAN ÖNSKAN OM HUR STADEN SKALL UTVECKLAS ÄN DIN EGEN VISION? VARFÖR HATAR DU MÄNNISKOR SOM VILL ATT DET SKALL FINNAS UTRYMME FÖR ANNAT ÄN INNERSTADSKVARTER ÄVEN I DELAR AV STADEN SOM IDAG ANSES VARA INNERSTADSNÄRA?
Vill man bo i city så köper eller hyr man inte en bostad i Kåbo eller på Artillerigärdet.
Låt oss som valt att bo utanför innerstaden få slippa innerstadsbebyggelse.

Simon Åslund:

"24 timmar gånger 40 kronor i timmen är 960 kronor på ett dygn. "

Ah jag såg inte att du vill ta ut en timkostnad på 40 kronor per cykel. Ja eftersom en cykel upptar en tjugondel skulle motsvarande kostnad för en bil vara 800 kronor i timmen eller 20.000 kronor per dygn.

"Du vill bygga ett bilfientligt samhälle för att du inte ser bil som någon frihet."

Jag anser att bilen finns till för att lösa transportproblem. I städer löser man detta främst genom att avstånd minskas ner och att många kan åka kollektivt. Eftersom marken är dyr i en stad får bilägaren betala för den lyx det är att ha bil i en stad.

"Du vill förstöra min närmiljö för att du gillar att bo i en betongöken."

Jag vill se en sammanhängande stad. En stad består av gator, kvarter, parker och torg. Betongöknar förknippar jag snarast med bilberoende amerikanska städer. JAg vill göra din närmiljö bättre. Sedan anser jag förstås att du arbetar för att låta Uppsala stagnera, vilket cementerar en dålig stadsstruktur med isolerad periferi och segregation.

"Du vill fylla mitt närområde med folk, för att du gillar att ha trånga trottoarer."

Jag vill se breda trottoarer. Mycket folk och plats för möten. Om du inte gillar folk förstår jag inte varför du bor i Sveriges fjärde stad.

"Du vill avgiftsbelägga parkeringarna kring mitt hem, för att DU tycker att vad som ansågs vara landsbygd när vi byggde här skall vara innerstad."

Jag vill att det blir innerstad. Korrekt! Befolkningen ökar (något som är i grunden bra). Det bästa sättet att ta hand om den ökningen att inte sprida ut staden. Något sådant innebär ju att du istället kommer irritera dig på den ökande bilpendeltrafiken utanför fönstret. Att bygga innerstad innebär bättre service och närhet för de som bor där. Det gagnar alla i västsektorn.

"Du vill fylla mina kvarter med kebabhak och närbutiker, för att du tycker att alla skall vilja ha det så. "

Jag vill inte bestämma vad som ska finnas i lokalerna. En stad utgörs ju av dess befolkning och då är det behoven som styr. Jag har inget emot kebabhak, närbutiker eller ungdomslokaler.

"VARFÖR HATAR DU MÄNNISKOR SOM HAR EN ANNAN ÖNSKAN OM HUR STADEN SKALL UTVECKLAS ÄN DIN EGEN VISION?"

Har jag skrivit att jag hatar någon eller låtit veta det? Och varför skriver du versaler. Räcker inte gemener för att få fram budskapet?

"VARFÖR HATAR DU MÄNNISKOR SOM VILL ATT DET SKALL FINNAS UTRYMME FÖR ANNAT ÄN INNERSTADSKVARTER ÄVEN I DELAR AV STADEN SOM IDAG ANSES VARA INNERSTADSNÄRA?"

Som sagt består städer utav gator, park, kvarter och torg. Kvarteren kan se lite olika ut (måste inte vara regelrätta "innerstadskvarter"). De befintliga kvarteren kan utan vidare passa in med tillkommande kvarter. Så jag vill inte bara ha innerstadskvarter... Och jag hatar inte mig själv ;)

"Vill man bo i city så köper eller hyr man inte en bostad i Kåbo eller på Artillerigärdet."

Hur är det med tillgång och efterfrågan. Innerstadsbebyggelsen idag räcker inte mot efterfrågan. Då kan de vill bo centralt tvingas att bo utanför, kanske i Kåbo, men mer troligt i Eriksberg eller Gottsunda. Vill du förvägra dessa att bo i innerstad?

"Låt oss som valt att bo utanför innerstaden få slippa innerstadsbebyggelse."

Man ska veta att alla städer vuxit utåt. Att bosätta sig strax utanför och tro att detta för all framtid kommer ligga utanför lite naivt. Om man verkligen inte vill bo i någon innerstad inom snar framtid borde man bosätta sig längre ut.

I parkeringshusen i city kostar det 40 kronor per timme eller mer att parkera. 40 gånger 24 är 960 kronor för ett dygn, även om priserna är lägre om man betalar för hela dygn istället för timmar. Om en cykel så som du påstår tar upp en tjugondel så mycket plats som en bil så är cykelns 40 kronor per påbörjat dygn mindre för samma yta än bilens 960 kronor per dygn.

Befolkningsökning är på inget vis något positivt. Alla de stora miljöproblemen kan direkt härledas till att vi är för många människor på jorden. I Sverige kan vi möjligen kosta på oss konstant befolkning, om vi inför en ansvarsfull jordbrukspolitik. På jorden som helhet så bör vi reducera befolkningstrycket till hälften eller helst ännu lägre. Visste jag hur det ska göras så vore jag näste mottagare av Nobels Fredspris och Riksbankens pris i Ekonomi till Alfred Nobels minne. Förmodligen skulle jag även få medicin, fysik och kemiprisen. Den befolkning vi trots allt har här i landet får sannolikt högre livskvalitet om vi ser till att det går att leva även i småsamhällen istället för att alla skall känna sig tvingade att söka sig till storstäderna i jakt på vad som snabbt visar sig vara skitjobb och alltför ofta visar sig vara samma bidragsberoende man sökte sig bort ifrån när man lämnade hemorten, men utan det sociala nätverk man hade därhemma.
När vi nu har konstaterat att det inte finns några argument för att staden skall växa, i alla fall inte i samma våldsamma takt som nu sker, så finns det inga starka argument kvar för att förstöra min närmiljö och om det nu är så viktigt att förstöra min närmiljö, kan man då inte organisera en dubbel omröstning, där de röstberättigade boende i området får rösta ja eller nej till vidare exploatering samt ta ställning till vilket av förslagen om vidare exploatering som skall genomföras om vidare exploatering nu ska genomföras, så får vi se hur gärna de boende i området vill bli YIMBY-frälsta.
Vad gäller tillgång och efterfrågan så är det frågan om det är innerstadsbebyggelsen som inte räcker i förhållande till efterfrågan, tänk om det medelklassen egentligen vill ha är ett nytt stort allmännyttigt bostadsområde, men där man inte låter socialplaceringarna sätta tonen från början utan istället bara släpper in singlar med god inkomst och familjer med två goda löner under de första femton åren, så att senare inflöde av lägre socialgrupper kan lyftas av den medelklass som satt sin prägel på området, istället för att medelklassen skall sänkas av den underklass som i allmänhet fått prägla mijonprogramsområdena.
Själv skulle jag önska att mina barn fick leka på de gräsfält där jag själv lekt som barn och jag skulle önska att det välklippta gräsfält där det för femton år sedan låg vackra kvinnor och solade kunde fyllas av vackra solande kvinnor även i sommar, men så sker inte längre, sedan fältet skändades av akademiska hus missprydande kontor.

Simon Åslund:
"I parkeringshusen i city (...) kronor per dygn. "

Eftersom en cykel upptar en tjugondedels yta av en bils bör priset vara därefter.

"Befolkningsökning är på inget vis något positivt. Alla de stora miljöproblemen kan direkt härledas till att vi är för många människor på jorden."

Om Uppsalas befolkning skulle öka har mycket litet med världens folkökning i stort. Vad vi däremot vet är att boende i täta storstäder har långt mindre ekologiskt fotavtryck än folk i glesa förorter eller landsbygd. Ju större världsbefolkning, desto bättre om större andel bor i täta städer.

"När vi nu har konstaterat att det inte finns några argument för att staden skall växa, i alla... "

Nej du försökte komma med ett argument om varför världens befolkning inte skulle växa. Som jag skrev ovan är detta inte direkt överförbart på Uppsalas situation.

"kan man då inte organisera en dubbel omröstning, där de röstberättigade boende i området får rösta ja eller nej till vidare exploatering samt ta ställning... "

Ja i en sådan omröstning bör även studenter och de som har svårt att få bostad deltaga i.

"tänk om det medelklassen egentligen vill ha är ett nytt stort allmännyttigt bostadsområde, men där man inte låter socialplaceringarna sätta tonen från början utan istället bara släpper in singlar med god inkomst och familjer med två goda löner under de första femton åren, så att senare inflöde av lägre socialgrupper kan lyftas av den medelklass som satt sin prägel på området, istället för att medelklassen skall sänkas av den underklass som i allmänhet fått prägla mijonprogramsområdena."

Problemet du nämner är segregation och det gäller inte bara fattiga områden. Problemen gäller även rikare områden där traktens barn aldrig kommer i kontakt med verkligheten (gäller nog främst i Stockholmsförorter, såsom Danderyd, Saltsjöbaden och Lidingö, samt Malmös Vellinge). En dellösning på segregationsproblematiken är att bygga sammanhängande stad så fattig och rik på nytt kommer i kontakt med varandra. Att slussa ut alla fattiga mot periferin är givetvis inget positivt.

"Själv skulle jag önska att mina barn fick leka på de gräsfält där jag själv lekt som barn "

Man får helt acceptera att staden växer (om man väljer att bo precis intill). Istället för ditt öppna fält kan de leka i en trevlig innerstadspark.

Om ni inbillar er att förtätning av Innerstadsnära områden kommer att leda till minskad segregation så har ni fel. All nybyggnation i attraktiva områden i Uppsala äts upp av Uppsaliensisk medelklass som vill bort från de alltmer segregerade utkantsstadsdelarna och av inflyttade stockholmspendlare. Det blir alltså ökad, inte minskad segregation. Vill vi minska segregationen så är det genom att hålla nere bostadsbestånden i de attraktiva delarna av staden så att medelklassen tvingas ut i de segregerade områdena alternativt tvingas stanna där.
Vad gäller att det skulle vara positivt med att redan folkrika städer blir än mer folkrika så är det ett faktum att städer suger åt sig resurser från omgivningen och koncentrerar dem till höganrikat avfall vilket måste omhändertas på väldigt kvalificerat sätt för att inte vara synnerligen skadligt för miljön.
En välsmord storstad befolkad av fattiga ensamstående kvinnor som håller en vegetarisk eller vegansk diet torde vara det absolut resurssnålaste samhälle som kan tänkas, men vill vi komma dithän?
Vad gäller omröstningen om huruvida vi skall eller inte skall förstöra personers närmiljö så måste det vara de boende i området som får rösta, allt annat vore som att hålla folkomröstning i Ronna om huruvida vi ska bygga ut de sista orörda älvarna i norrland med vattenkraft. Till och med EU ger läpparnas bekännelse till Subsidiaritetsprincipen, alltså att beslut ska tas så nära de som berörs av dem som möjligt. Beslut om exploatering av fältet norr om artillerigatan berör de som nu bor i Kåbo och artillerigärdet, inga andra.

Vad gäller att leka i "en trevlig innerstadspark" så innebär det att du vill hänvisa barnen till en oerhört artificiell och manikurerad miljö. Redan ett klippt gräsfält är en ganska artificiell miljö, men den ger större utrymme för fria barnalekar än en park dominerad av en hipp Coffeshops uteservering och Lattemammor som gör skillnad på egna barn och andras ungar. Om man är förtjust i betongöknar så kan man köpa sig en lägenhet i centrala stockholm och tågpendla till sitt arbete i Uppsala.

Alexander, hur har du tänkt göra för att få de underpriviligierade i Gottsunda att flytta in i Innerstaden? Öronmärka all nybyggnation inom två kilometer ifrån Domkyrkan åt kroniska socialbidragstagare? Det är det enda sättet du kommer att kunna undvika att de nya bostäderna inom kort domineras av övre medelklass. Men om du gör så, kommer inte då innerstaden att upplevas som oattraktiv för de som idag väljer att bo i överklass och medelklassenklaver, kommer då inte innerstaden att bli vad den är i många amerikanska städer eller i landskrona? Så länge det är bostadsbrist så kommer medelklassen och överklassen i kraft av ekonomi och kontakter att lägga beslag på alla attraktiva bostäder. Bostadsbristen kan inte byggas bort genom att bygga sönder de centrala delarna av staden, den kräver att vi bygger nya stadsdelar som kan absorbera en folkökning på 2000 personer per år eller mer. Skall dessa stadsdelar inte bli radhusmattor eller segregerade hyresghetton krävs en stor medvetenhet i anläggandet av dem.

Simon Åslund:
Som Alexander skrev så finns det inte ett färdigt recept för att komma till rätta med segregation. Men för Uppsalas del är det tydligt att segregationen har en tydlig centrum-periferi-prägel. Ju centralare desto populärare. Ju mer pengar du har desto större chans är det att du bor centralt. Om den centrala staden växte med fler mer eller mindre centrala kärnor/mötesplatser inom den, skulle centrum-periferi-uppdelningen luckras upp. Köpenhamn är ett relativt bra exempel på detta.

Men man man minska de negativa effekterna av den segregation som ändå kommer att kvarstå. Detta gör man genom att bygga sammanhängande, relativt tät stad. Anledningen är att även om man bor i ett "fattigt" områden kommer avståndet till ett "rikt" inte vara långt. Vill man förvärra effekterna av segregation bygger man istället glesa, perifera och isolerade förortsområden.

"Vad gäller att leka i "en trevlig innerstadspark" så innebär det att du vill hänvisa barnen till en oerhört artificiell och manikurerad miljö."

En park kan vara av mycket olika karaktär. Och vem har sagt att barn skulle må dåligt av att leka i innerstadsparker? De undersökningar jag tagit del av (genom barnkonsekvenutredningar) visar att det viktigaste för barn är att avståndet från hemmet till närmaste park är det avgörande. Parkens utseende är inte speciellt viktigt (bara den är grön).

"Vad gäller att det skulle vara positivt med att redan folkrika städer blir än mer folkrika så är det ett faktum att städer suger åt sig resurser från omgivningen och koncentrerar dem till höganrikat avfall vilket måste omhändertas på väldigt kvalificerat sätt för att inte vara synnerligen skadligt för miljön."

Nu undrar jag vilka resurser du tänker på och från vilken omgivning. Staden bebos av människor. Det finns inget som säger att stadsmänniskor skulle förbruka mer resurser för att de är stadsmänniskor. Tvärtom: stadsmänniskor förbrukar betydligt mindre koldioxidutsläpp.

"Vad gäller omröstningen om huruvida vi skall eller inte skall förstöra personers närmiljö så måste det vara de boende i området som får rösta, allt annat vore som att hålla folkomröstning i Ronna om huruvida vi ska bygga ut de sista orörda älvarna i norrland med vattenkraft. "

För det första handlar det inte om att förstöra, utan om att förtäta. Det är två olika saker. Antingen har man en allmän omröstning eller bara för dem det berör direkt, dvs de som bor där och de som är i behov av bostäder (varför skulle de inte ha med det att göra enligt dig?). Liknelsen med vattenkraften haltar något eftersom boende i just Ronna knappast berörs mer än någon boende i Sala eller Västerås.

"Vill vi minska segregationen så är det genom att hålla nere bostadsbestånden i de attraktiva delarna av staden så att medelklassen tvingas ut i de segregerade områdena alternativt tvingas stanna där. "

Följden av detta blir att underskottet på centrala lägenheter blir ännu större, vilket ytterligare spär på segregationen. Längre ut kommer det leda till trångboddhet.

Problemet med att sänka p-normen är att boendet då kan bli än mer uppdelat. Ungdomar i 20-30-årsåldern och en del (ofta ensamstående) äldre bor i lägenhet, resten bor i radhus eller villa utanför stan. Jag ser väl i och för sig inte problem med detta, men man måste vara medveten om att det är mycket svårt att i Sverige 2011 klara sig utan bil om man har ett heltidsarbete. Relativt många kan åka kollektivt till jobbet, men man måste ha bil för att för "livspusslet" att gå ihop. Att inte ha bil är ett halvtidsjobb!