Förslaget till Översiktsplan 2010 är, får man säga, förhållandevis komplett. Stadskärnan ska förtätas och stadsdelar ska växa samman. Ny bebyggelse ska koncentreras till redan befintliga områden istället för att spridas ut på nya marker. Det ser positivt ut! Samtidigt finns det en lite avig inställning till den här utvecklingen, inte minst hos politikerna.

I förslaget ska ny bebyggelse fokuseras till redan befintliga områden och då främst stadskärnan. Tanken är att gamla stadsdelar ska få nytt liv genom förtätning och funktionsblandning. Istället för att uppföra nya misstag på orörd mark vill man åtgärda gamla. Det här är en viktig punkt för att råda bot på segregeringen och få hela staden Uppsala att leva. Det finns förstås de som motsätter sig förtätningen, gärna med lösa miljöargument om att vi måste ha en biologisk mångfald även inne i städerna. Men saken är den att det redan finns väldigt många sådana ”permeabla” områden som släpper in naturen lite närmare staden. Det är också dessa områden som vi kallar villaförorter, den typ av områden som ökar bilanvändningen något enormt och bidrar negativt till miljön på andra sätt. Att försvara allt som är grönt betyder inte per automatik att man försvarar miljön.


Grönt men folktomt.

En annan punkt i förslaget är att gamla stadsdelar ska byggas ihop, s.k. stadsläkning. Genom att bygga samman olika stadsdelar kan vi minska segregationen och skapa en sammanhållen stad, istället för sporadiskt placerade satelliter. Här vill dock Sven-G Hultman (mp) dra i handbromsen. Han menar att förslagets idé om att bygga ihop stadsdelar kväver de "gröna lungorna". Hultman tycks inte trivas med uttrycket "barriärer" som används för att beskriva de skogspartier som de facto lämnades som gränsdragningar i det enklavtänkande som regerade på 60-talet (se isolerade Eriksberg och Gottsunda). Genom att överbrygga dessa barriärer med bebyggelse och mer kvalitativa parker kan vi minska segregationen, öka tryggheten och faktiskt öka upplevelsen av grönska, något som även planeringsdirektören har uppmärksammat.

Översiktsplanen har dock vissa nackdelar. Den pekar ut flera hektar jordbruksmark som lämpliga utvecklingsområden trots att det finns bättre marker att bygga på som ligger mer centralt. Som ett par SLU-forskare också tar upp kan man fundera över varför bördiga jordbruksmarker ska offras för villabebyggelse. Det är ett stort resursslöseri då jordbruksmark dessutom inte är helt lätt att bebygga. Det blir lätt att hålla med artikelförfattarna som gärna ser att man bygger högre och tätare inne i staden. Det är det verkligt miljövänliga alternativet.

Uppdatering 1:
YIMBY Uppsalas yttrande till Översiktsplan 2010 diskuteras här.

Illustration: Arkitektbyrån Tengbom

Erik Pelling (s) och Tomas Bergman har på varsin kant tagit upp idén om att förlägga den framtida Uppsala Arena till nuvarande Studenternas. Med tre arenor för fotboll, ishockey och bandy fokuseras tre av Uppsalas största sporter till ett och samma stråk. Helt rätt!

Fram till nyligen har det varit nästan självklart att den nya Uppsala Arena ska ligga i Gränby. Det är vad Almtuna IS alltid har räknat med. Men det nya förslaget ger något som en Gränbyarena inte kan ge: synergieffekter. Med tre arenor på samma plats kan logistiken underlättas och uppsalaborna kan äntligen få ett riktigt centrum för sport. Att arenorna dessutom kommer mycket närmare stadskärnan gör att fler kan ta sig dit utan bil. Om vi räknar med att ta hem några större evenemang måste vi ha bra långväga kommunikationer till platsen, något som vi inte skulle få i Gränby. Genom att ersätta Studenternas med dessa tre arenor får vi en modern sportanläggning på gångavstånd från Resecentrum.

Tomas Bergman pekar dock på att en sådan anläggning behöver stöd i form av restauranger och hotell. Det finns det gott om plats för på andra sidan ån där Kungsängen sakta växer fram. Genom att tillföra hotell i Kungsängen kan området få en helt ny prägel med nya människor som kommer för att uppleva Uppsala. Helt plötsligt mångdubblas efterfrågan på restauranger och affärer, och det finns anledning att verkligen bygga stad i området. Något annat vore kontraproduktivt.

UNT:s ledare intar dock en konservativ hållning i frågan. Enligt ledaren finns det ingen anledning alls att uppföra större arenor i Uppsala. Vart UNT:s revoltära spänst har tagit vägen är det ingen som vet. Det finns inga stora evenemang i Uppsala idag för att det inte finns någonstans att vara. Med de nya arenorna löser man det problemet. Här får man komma ihåg att Uppsala, Sveriges fjärde största stad, inte har kapacitet att hjälpa sina egna topplag.

Förslaget vid Studenternas är värt att titta på, även om det försenar planeringen. Projektet har redan skjutits upp ett par gånger utan att det varit kommunens fel. Det finns tid för stora handlingar.

Tät blandstad? Nej tack, säger UNT. Dagens ledare visar att 60-talets stadsplanering lever vidare i journalistikens medvetande. 50 år av konsekvensbeskrivningar har ännu inte nått fram.

Ledaren tar fram en klassisk paradox hos människors efterfrågan: Ett lugnt boende i ett centralt läge. Sedan den äldre kvartersstrukturen brutits upp för att ge utrymme för "utblickar" och "siktlinjer" har det blivit väldigt svårt att bygga lägenheter med en så kallad "tyst sida", d.v.s. att ljudnivån är under 55 decibel utanför fönstren till hälften av rummen. Med ny forskning som visar på de skadliga effekterna av buller är det inte konstigt att "lugnt boende" är efterfrågat. Med de högre ljudnivåerna i centrum orsakade av biltrafik blir det naturligtvis svårare att bygga bostäder som passar människors behov av lugn och ro.

Problemet är bara att om vi ska bygga i "lugna lägen" (d.v.s. långt från centrums buller) kommer det leda till en ökad utglesning som i sin tur leder till en ökad bilanvändning som leder till ännu högre ljudnivåer i centrum. Medan vi bygger nya bostäder som uppfyller dagens krav kommer de äldre att successivt hamna över kravgränserna. Vi kan efterfråga spårvagnstrafik ut till periferin, spårtrafik som är mycket tystare än bilar, men att bygga en mil nya spår till områden där bilen ändå dominerar är knappast lika effektivt som att bygga en mil nya spår mellan Uppsalas två stadskärnor (glöm inte Gottsunda) som lätt täcker in tusentals resande. Det går att bygga centrala lägenheter som uppfyller dagens bullerkrav, och om vi inte vill göra det värre för de som redan har en bostad måste vi bygga tätare.

Ledaren tar också upp innerstadens expansion i Librobäck och Kungsängen och menar att innerstaden måste expandera. Det är självklart, och där håller vi med. Men innerstaden måste också förtätas ytterligare. Ledaren tar upp bristen på affärsverksamheter i centrum men missar vad det verkligen är brist på: bostäder. Det finns gott om kontor och affärer i centrum men en brist på bostäder vilket gör att centrum upplevs som väldigt otryggt efter arbetstid. Där är kvarteret Torget och Suttung glädjeämnen som tillför mer liv i de centrala delarna. Sen har UNT förstås rätt som pekar på bostadsområdet Kungsängen som fortfarande saknar den funktionsblandning som skulle kunna göra området attraktivt även i framtiden.

Är politikernas kappvändning kring Seminarieparken en ny brytpunkt i stadsplaneringen? Knappast. Det är inget märkvärdigt att opinionen står upp för en fungerande park och en vacker miljö när alternativet är vita putspalats. Kvarteret Torget, Suttung, Alfhem, Blåsenhus och Uppsala Entré visar tydligt att det fortfarande går att förtäta i innerstaden och det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Översiktsplanen visar faktiskt på flera positiva trender för Uppsalas utveckling. Naturligtvis kommer dessa att ifrågasättas men det finns all anledning att stå upp för de trender som faktiskt kan hjälpa Uppsala att bli en levande och hållbar storstad i framtiden.

Idag dyker YIMBY Uppsala upp i pressen med ett statement: Vi måste bygga mer, tätare och högre!

Den täta blandstaden ger korta transportsträckor. Det blir närmare till jobbet, skolan, affären och dagiset. När det också finns plats för bättre kollektivtrafik, exempelvis spårvagnar, kan fler välja ett miljövänligt alternativ till bilen. Vi får mer tid till våra familjer och vänner, det som är viktigast. Den täta blandstaden gör att vi kommer närmare det vi vill ha på ett sätt som är både effektivt och miljövänligt.

Den täta blandstaden ger större variation. Med en bättre blandning av boendeformer kan vi minska segregationen och öka dynamiken i stadslivet. Det öppnar upp för nya spännande möten som levandegör staden. Med en större blandning av arkitektur får vi en mer intressant stad. En storlek passar ingen, men flera storlekar passar alltid någon. Med mer utrymme för kvalitativ arkitektur kan vi också göra våra historiska miljöer större rättvisa.

Den täta blandstaden ger bättre grönområden. Med klart definierade privata och offentliga rum används våra grönytor bättre. När vi skapar riktiga parker, gröna esplanader och skyddade gårdar blir de gröna ytorna till mål i sig, istället för barriärer som skapar onödiga avstånd. Med en tätare bebyggelse kan vi också växa utan att ta av den verkligt värdefulla naturen runt staden.

YIMBY Uppsala står för den höga och täta blandstaden. Vi gör det för att vi älskar Uppsala.

I mitten av november börjar samrådstiden för Uppsalas Översiktsplan 2010. I fallet översiktsplaner ska förslaget ställas ut under två månader och under den tiden har allmänheten (d.v.s. du och jag) rätt att yttra sig.

Uppsala har idag två skilda översiktsplaner: en för tätorten Uppsala från 2002 och en för Uppsala Kommun från 2006. Det finns också en separat trafikplan för Uppsala Stad från 2006. Dessa tre dokument sätts ihop i Översiktsplan 2010 med anledning av de glapp som uppstått mellan de olika planerna. Riktlinjerna för den nya översiktsplanen återfinns här.


Källa: Uppsala Kommun via Upsala Nya Tidning

Vad är det vi har att se fram emot i den nya översiktsplanen? En minskning av biltrafiken till 24% fram till 2030 till exempel. Fler ska lockas att välja bort bilen bland annat genom att kollektivtrafiken ska byggas ut. Vi ska åka mer buss och cykel, och vi ska gå mer. Det intressanta med översiktsplanen är att den tar tydlig ställning för minskad biltrafik. Det är mer än man kan säga om andra översiktsplaner och visar på en attitydförändring. Det här ställer förstås krav på stadsplaneringen och hur man väljer att lösa problemen. Enligt Gunnar Hedberg (m) ska man utveckla busstrafiken med signalprioritering och bussfiler för att i framtiden underlätta en övergång till spårvagnar. Ett beslut om spårtrafik ska tas senast 2015.

Niclas Malmberg (mp) är inte sen med att påpeka att 2015 är alldeles för sent. Vi behöver spårtrafik långt tidigare om vi ska klara utsläppsmålen. Hedberg menar att spårtrafik är alldeles för dyrt och skjuter det gärna på framtiden. Här håller vi med Miljöpartiet: Vi behöver spårvagnar, helst igår. Med en förutseende satsning på infrastruktur underlättas stadsutvecklingen då det blir rationellt att bygga tätt utefter spårvagnsstråken. Om satsningarna skjuts på framtiden blir det allt svårare att planera in dessa stråk.

Vad görs åt bostadsbristen? Enligt Hedberg och Lars O Ericsson (c) ska de befintliga områdena utvecklas mer, och det blir alltså inga nya bostadsområden. För att klara av befolkningsökningen ska man istället bygga på höjden. Det här är också positivt för Uppsalas stadsutveckling då man kan satsa mer på att utveckla stadslivet. Man kan anta att oavsett politisk härkomst finns det ett intresse av att göra äldre stadsdelar mer levande. Enligt Ericsson är det nu Polishuset och Konserthuset som sätter ribban för hushöjderna. Det är fortfarande inte högt, men en stor förbättring mot tidigare policy.

Under arbetet med Uppsala 2030 då kommunen tog in många medborgares syn på hur Uppsala bör utvecklas seglade grönområdena upp som en viktig fråga. Är det kanske det som bidragit till att man går från utspridning till förtätning? Klart är att den fortsatta stadsutvecklingen måste utveckla sin syn på grönområden som en del av staden, och inte tvärtom. Det ska bli spännande att se vad översiktsplanen föreslår.

Förslaget kommer ut på samråd i mitten av november, men diskussionen måste börja nu. Välkommen in!

I YIMBY Uppsalas begynnelse berättade vi om kvarteret Alfhem i Fålhagen. Det handlar om 30 nya lägenheter som byggs i korsningen Salagatan och S:t Persgatan, med bra koppling till gaturummet och plats för lite blandade verksamheter i bottenplanet. På den tiden var detaljplanen överklagad men idag är lägenheterna till försäljning.


Illustration: NCC

1000 familjer har anmält sitt intresse, ett snitt på 33 sökande per lägenhet. Trycket är så stort att Länshem Fastighetsförmedling, som säljer lägenheterna, måste hyra allt större lokaler i konserthuset för att få plats. Det kan vara det fasta priset, men det kan också vara läget. Människor vill bo centralt, helt enkelt. 33 sökande per lägenhet säger också en del om utbud och efterfrågan. Det finns en mycket stor efterfrågan på centrala lägenheter, men alldeles för få till salu. Uppsalahems statistik vittnar också om trycket på bostadsmarknaden. Det behövs helt klart en förändring av byggandet i Uppsala.

När de 30 lägenheterna är sålda återstår 970 familjer som måste söka bostad någon annanstans. Ska man fråga de boende i Sunnersta så säger man "Nej, kom inte hit!", i Gränby Backe säger man "Akta vår salamander!", på Klostergatan säger man "Alldeles för högt!". Alfhem var som sagt också överklagat för att det legat en kyrka på platsen. Att det finns en parkering där idag har tydligen inte med saken att göra. Det är ett under att det ändå byggs i Uppsala, men det är synd att det inte byggs mer.

NCC vill bygga på Seminariet, delvis för att de kom över tomten när Uppsala Universitet beslutade sig för att flytta, och delvis för att de inte får bygga på andra ställen. Att man vill bygga 250 lägenheter i Seminarieparken är en logisk konsekvens av att man på alla andra ställen alltid säger "Bygg gärna, men inte här!". Var får man egentligen bygga? Var ska de andra 970 familjerna bo?


Kv. Birka och Gläntan i Sommarro

Undertecknad ser fram emot när gamla Gläntan samt kv. Birka i Sommarro ska bebyggas. Då får jag ännu fler grannar.

Den senaste tiden har medias blickar riktats mot Gottsundas oroligheter. Poliser och ungdomar har drabbat samman och vissa medier talar om krigsstämning. Reaktionen hos allmänheten är splittrad, men många tycks se en ökad polisiär närvaro som den enda lösningen på problemet. Politikerna svarar med att man ska sätta in "kraftfulla åtgärder" för att bekämpa problemen.

Men Gottsundas problem (de kan inte förnekas) kan inte bara lösas för dagen. Här finns djupare strukturella brister som måste avhjälpas med ett långsiktigt samarbete mellan de boende, föreningslivet, polisen och politikerna. Framför allt krävs en attitydförändring mot Gottsunda.

När Uppsalas andra stadskärna byggdes under miljonåren gjordes det efter dåvarande mode: ett isolerat bostadskluster byggt kring bilen med centraliserad service, standardiserad arkitektur och avsaknad av arbetsplatser. Brist på landskapsplanering har resulterat i otrygga miljöer och avsaknad av tydliga stråk, vilket försämrat möjlgheterna att driva affärsverksamhet på andra ställen än vid transporthubben i mitten. Man kan säga att Gottsundas dåliga förutsättningar byggdes in från början.

En del av de här problemen kan byggas bort. De många återvändsgatorna kan exempelvis kopplas ihop för att bilda en mer sammanhållen stadsväv som gör området mer tillgängligt. Bättre kommunikationer till området via t.ex. den föreslagna vägen från Nåntuna via Ultuna gör att området kan bli en andra samlingspunkt istället för ett område gömt i skogen. Om de olika kvarteren byggs samman skapas bättre samband och tydligare stråk som kan underlätta för affärsverksamheter. Om de många grönområdena kan omgestaltas kan de otrygga miljöerna bli trygga igen. Miljonprogrammets skriande renoveringsbehov öppnar också upp för ny arkitektur som kan göra området ännu lite mer attraktivt.

Så länge politikerna bara talar om "kraftfulla åtgärder" för att bekämpa problemen efter att de uppstått kan Gottsunda aldrig få upprättelse. Att bygga om Gottsunda löser inte de akuta problemen, men det ger upphov till en attitydförändring som kan öka Gottsundas attraktivitet. Ökade långtidssatsningar visar att man tror på ett tryggare Gottsunda. Politikerna och polisen får också gärna stärka samarbetet med föreningslivet, något som har kommit i skymundan. Föreningslivet hjälper till att skapa en mer innehållsrik tillvaro för de boende. Det bidrar också till ett fungerande stadsliv och en större gemenskap.

Innan miljonåren hade vi en bostadskris. Vi kallar det kris för att det gav upphov till så panikartade lösningar. Idag ser vi konsekvenserna av ett alldeles för kortsiktigt byggande.