Under veckorna som följer så kommer vi att läsa och diskutera Jane Jacobs epokgörande bok The Life and Death of Great American Cities, som ni kan köpa i svensk översättning från bokförlaget Daidalos. Vi har fått tillåtelse av förlaget att återpublicera översättningen av förordet till 1993 års upplaga, som en inledning till vår studiecirkel. Här är alltså Jane Jacobs egna ord om sin bok. Varsågoda!


Jane Jacobs


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Idag har det kommit in en insändare i Upsala Nya Tidning skriven av Felicia Fritzson, klass 3B. Hon beskriver djurlivet kring Seminarieparken och dess rekreativa värden för Musikskolan och kringboende. Hon uppmanar också fler att skriva insändare för att stoppa höghusbebyggelsen i parken. Hon avslutar retoriskt med "Bygg någon annanstans eller bygg inte alls!". En välskriven insändare men det är något som inte stämmer.

Sedan det blev känt att NCC kommer gå vidare med sina planer för Seminarieparken har det kommit en strid ström av insändare undertecknade av elever vid Musikskolan i den gamla Seminariebyggnaden. Inget fel i sig; de har minst lika stor rätt att yttra sig som vi övriga. Men är det verkligen Felicia Fritzson som yttrar sig? Eller står det någon annan bakom? I Fritzsons insändare finns en rad klassiska nimbyistiska grepp. En sentimental beskrivning av djurlivet och barnens lek i parken ställs mot byggarnas vilja att krossa och förgöra."Bygg någon annanstans eller inte alls" är nimbyismens mantra. Men som 9-åring borde det tvärtom ligga i Fritzsons intresse att det byggs mer så att hon kan flytta hemifrån om tio år, eller i vart fall inom tjugo år. Ansvarstagande föräldrar borde ha det i åtanke.

"Won't somebody PLEASE think of the children!" är ett vanligt grepp i en debatt när argumenten börjar ta slut. Det är fredligare än våld, men det kan ändå få stora konsekvenser. I fallet Seminarieparken verkar det som att Musikskolan för fram sina elever som en sorts mänsklig sköld i debatten för att förhindra byggprojektet. Man väljer alltså bort möjligheten att argumentera sakligt och för istället fram känsloargument för att vispa upp opinionen. Det är inte att tänka på barnens bästa.

Det finns klara sakliga argument mot att bebygga Seminarieparken så som föreslagits. Det strider t.ex. mot PBL genom att det inte främjar en användning av marken på ett sätt som bäst tar tillvara på våra begränsade resurser (det finns en hårdgjord yta precis intill). Det främjar inte en god stadsmiljö (infrastrukturen blir väldigt bilorienterad). Det tar heller inte hänsyn till platsens estetiska värden (nyfunkis...). Det finns i vart fall tillräckligt starka argument mot bebyggelsen för att inte barnen ska bli inblandade (här är ett argument till).

Undertecknad kan ha fel. Fritzson med flera kan ha tillskansat sig tillräckligt med kunskap för att själva kunna ta ställning i frågan på ett väl underbyggt sätt. Då håller vi alltså på att få en ny generation nimbyister. Förhoppningsvis är så inte fallet. Förhoppningsvis får vi istället en ny generation som förstår att det måste byggas mer någonstans för att fler ska få någonstans att bo. Då återstår ett problem: att nimbyisterna använder barnen som sitt främsta vapen.

Källa: JM

Hur vill unga bo? Den frågan har folket på byggföretaget JM ställt sig och deras första svar är "Studio". Man har gjort en undersökning som visar att ungdomar mellan 16-25 vill bo centralt, med bra kommunikationer och med närhet till vänner och andra ungdomar. 60% av alla ungdomar vill äga sin bostad, och över 80% vill sätta en personlig prägel på sitt boende. I 8 fall av 10 kan deras föräldrar också tänka sig att bidra ekonomiskt till barnens första boende.

JM:s svar på den här undersökningen blev Studio. Studio är ett boendekoncept med små bostadsrätter anpassade för ungdomar. Ett pilotprojekt med 40 lägenheter kommer att byggas i kvarteret Gimo (som vi för övrigt yttrat oss i). Förhoppningen är att komma upp i 50 nya lägenheter per år.

En första fas i projektet är dock Bolabbet där tre ungdomar sätts in i en central lägenhet för att ta reda på vad ungdomar egentligen kräver av sin bostad. JM:s lilla bidrag är förstås ett av många steg (Uppsalahem har fortfarande 60 000 i bostadskö) och det finns fortfarande ett enormt behov av hyreslägenheter (JM:s undersökning visar även att ungdomar är rörligare än andra åldersgrupper), men det är ändå positivt att problembilden har börjat få fäste. När ska de andra följa efter?

Illustration: Argo Arkitekter

"Den stora stygga vargen" som köpte Studentstaden av Vasakronan för en tid sedan, även kallat fastighetsbolaget Dombron, har börjat planera för 3000 nya bostäder i Uppsala fram till 2020. Genom att byta Studentstaden mot vanliga hyreslägenheter med Uppsalahem har man förvärvat stora bestånd i bland annat Gränby och Kvarngärdet. Nu ska dessa stadsdelar förtätas. Friskt vågat, Dombron!

F.d. oppositionsborgarrådet i Stockholms landsting, och numera vice vd i Dombron, Ilija Batljan målar upp en omvandling av Gränby som innefattar förtätade kvarter och en blandning av bostadsrätter och hyresrätter. Bostäderna ska byggas längs Tycho Hedéns väg, men också inom Gränby mot exempelvis Almqvistgatan och Atterbomsgatan. Tanken är att bygga på mark som inte är till någon nytta för de boende (vi kallar dem impediment) för att på så sätt skapa bullerskydd mot kvartersgårdarna. Genom att bygga och sälja bostadsrätter kan nya hyresrätter subventioneras för att hålla nere hyrorna.

Det här är mycket positivt, även om det inte finns några klara planer än. Med sådana riktlinjer finns det alla förutsättningar att skapa trevligare boendemiljöer. Ett stort frågetecken är dock om det kommer finnas plats för mer än bara bostäder, såsom fler verksamhetslokaler. Det blir dock spännande att följa utvecklingen. Friskt vågat, hälften vunnet.

Det har kommit ett nytt förslag till sträckning för ett eventuellt spårtaxisystem i Uppsala. Den nya sträckningen är Resecentrum - Akademiska Sjukhuset - BMC. Systemet antas kosta 650 miljoner kronor. Det är en sänkning från de 800 miljoner som en sträckning genom Boländerna skulle ha kostat. Det ändrar inte det faktum att det är 650 miljoner kronor på fel ställe.

Som påtalats tidigare är spårtaxi inte ett system som lämpar sig för stadsmiljöer. Spårtaxi är i grunden ett sekundärt vägnät och det uttryckliga syftet med systemet är att ersätta bilen, inte att förbättra stadsmiljön. Det är alltså en smärtlindring mot symtomen, inte ett botemedel mot tillståndet. Det är inte konstigt att det tidigare förslaget låg i bilbaserade Boländerna och det nuvarande förslaget ska täcka in det utspridda Ackis.

Uppsala bör istället satsa på spårvagnar av den anledningen att de är stråkbildande och gynnar en tätare stadsbyggnad. Det innebär att infrastrukturen driver stadsutvecklingen istället för att komma in och reparera dysfunktionella områden i efterhand. Att bygga spår är att bygga fast sig i ett system, och ska man göra det så bör man välja ett system som gynnar stadsutvecklingen. Spårvagnen står för en tätare stad som ger fler möten, bättre utbud och en bättre användning av våra gemensamma resurser. Spårtaxi står för en glesare stad med ett sämre utbud och större avstånd.

Spårtaxin kan tänkas falla på eget grepp. Den är så "ny" och revolutionerande att ingen vågar satsa på den, inte ens våra politiker. Det är dock lite oroande att politikerna inte vill ta tag i alternativet spårvagn. Det finns en majoritet för spårvagn i kommunfullmäktige, men det tycks inte ha någon betydelse.

Illustration: Aros Arkitekter

Nu är studentlägenheterna i Blåsenhus ute på samråd. Vi får sju punkthus-i-park i åtta våningar med "fria siktlinjer" till vad som kunde ha varit användbara innergårdar. Istället får vi hus som trängs bort från gatan till fromma för gräs och framtida cykelparkeringar. Vi får en ynka lokal för andra verksamheter, placerad i ett "strategiskt läge" mot von Kraemers Allé. Ingen koppling till gatan, ingen kontinuitet i stadsrummet eller verksamheterna.  Alla förhoppningar om stadsgata som Översiktsplanen gav oss är bokstavligt talat bortblåsta.

Ärligt talat, Aros Arkitekter: Hur tänkte ni?

Det är för övrigt ett informationsmöte för planen på torsdag kl. 17 i Kunskapsskolans foajé. Be there! Det här kan göras så mycket bättre.

Ett nytt förslag till bostäder vid Seminariet kommer att skickas ut. NCC har backat och delvis tagit åt sig av kritiken som framfördes för 1,5 år sedan. Till skillnad från det gamla förslaget utgår det nya förslaget från den parkmiljö som finns idag. Den nya planen tillåter också andra verksamheter än bara bostäder. En viss förbättring, med andra ord.

Den politiska laguppställningen har också ändrats något. Den här gången är det S, M och KD som samarbetar för att planen ska genomföras. Planen har alltså en bredare förankring än senast, då till sist bara moderaterna stöttade förslaget. I vanlig ordning ställer sig centerpartiet på tvären (sist ville de ha 50 radhus istället) och röstade emot en ny utställning. Folkpartiet röstade emot med förevändningen att det skulle byggas högre (!) bakom Seminariet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill istället ta bort ett hus. Sammantaget finns det ändå en bred politisk förankring för förslaget.

Den stora förändringen i förslaget är att den tar sats från det som finns på platsen idag. Tidigare skulle hela parken rivas upp och göras om, men nu kommer större delen av parken att bevaras. Liksom i det tidigare förslaget kommer den stora parkeringen framför Seminariet att omvandlas till grönyta, och de befintliga husen och allén kommer finnas kvar. Den här gången finns det något bättre förutsättningar.

Planförslaget kommer förhoppningsvis upp på Uppsala Kommuns hemsida inom en snar framtid.