UNT:s ledare från 8/7 skriver om obalansen mellan externhandeln och centrumhandeln. Den aktuella förtätningsvågen över Boländerna sätter ny fart på diskussionen kring hur externhandeln egentligen påverkar innerstaden. UNT är oklanderligt i sina observationer men missar delvis målet med sina förslag.

Boländerna är ett sorgset område. Brist på en långsiktig planering har resulterat i en stadsdel med en usel trafiksituation. Eftersom handeln domineras av större varuhus för sällanköp (elektronik, möbler, inredning) har bilen fått diktera villkoren. Avstånden mellan köpladorna är precis så stort att besökarna väljer att ta bilen mellan dem istället för att gå eller cykla. I takt med att området förtätas ytterligare förvärras trafiksituationen eftersom området är så hopplöst ostrukturerat.

Fyrislund är ett område som är på väg mot samma öde. Det finns ingen generalplan för hur området ska utformas, och bördig åkermark bryts upp för nya varuhus. Dagens lagstiftning förhindrar ett helhetsgrepp på situationen som känns i det närmast omöjlig.

Samtidigt försvagas centrumhandelns ställning i och med de nya köpladorna, men problemet ligger främst i brist på lokaler. Centrum är inte stort nog, helt enkelt, och UNT-ledaren tar upp att fler lokaler behövs för att ge plats åt en större variation av handel. Ledaren tar också upp behovet av goda kommunikationer både till Boländerna och till centrum. Spårvagnar nämns som en lösning när kapaciteten behöver höjas. Det är jättebra att problemen tas upp!

Men det saknas något i resonemanget och det är kunderna. Uppsala behöver fler bostäder i stadskärnan för att skapa bättre underlag till handeln. Stadskärnan måste dessutom få byggas vidare med en blandad kvartersstad för att ge fler lokaler och fler kunder. En fungerande kollektivtrafik in till centrum är mycket viktig, men det måste finnas en bärighet för verksamheten genom ett tätare byggande. Kollektivtrafiken behöver nämligen också sina kunder för att kunna erbjuda en bättre service. Steget till de eftertraktade spårvagnarna måste följas av en tätare bebyggelse längs sträckningarna.

Uppsalas centrumhandel kan inte göras avhängig de bilberoende ytterområdena. Handeln i innerstaden måste istället stödjas av en större och tätare stadskärna. Det är vad som krävs för att balansera Uppsalas handel.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Uppsala kräver ett slut på trafikkaoset på Kungsgatan. De menar att det får vara slut på trafikeländet och vi i YIMBY kan bara hålla med. Ibland är situationen där och på andra gator mer eller mindre olidlig.

KDU i Uppsala menar att kollektivtrafiken i staden är underprioriterad och som lösning vill de sänka avgifterna, införa studentrabatt och införa ett spårvagnsnät på utvalda stomlinjer. Än en gång så kan vi hålla med, det är smått remarkabelt att studentstaden med ett stort S inte har studentrabatt i kollektivtrafiken. En annan sak som vi måste lyfta fram och som vi delar med KDU är att Uppsala behöver återinföra prompt sitt spårvagnsnät. Idag måste den uppföras där det finns mest behov, det är således inte tänkbart att gatorna som var mest trafikerade fram till 1953 skulle vara de samma idag. Med andra ord så måste man se var det finns mest belastning idag. Vi hyllar KDU för att de delar våran inställning gentemot spårvagnen. Runtom i Europa och övriga världen byggs och invigs det spårvägar som aldrig förr. Det råder en intensitet i byggandet som man inte har bevittnat på många årtionden, ty den moderna spårvagnen har blivit synonymt med stadsliv.

Den har blivit en urban katalysator som effektivt, rent och snabbt binder samman stadsdelar samt ger dem liv. I många fall har stadsdelar väckts till liv igen. Vi vill bjuda in de styrande i stadshuset till att göra studieresor till t.ex. Frankrike och Spanien, men varför inte också till USA, m.fl länder som har insett alla fördelarna med den moderna spårvagnen.