Tät blandstad?
Nej tack, säger UNT. Dagens ledare visar att 60-talets stadsplanering lever vidare i journalistikens medvetande. 50 år av konsekvensbeskrivningar har ännu inte nått fram.
Ledaren tar fram en klassisk paradox hos människors efterfrågan: Ett lugnt boende i ett centralt läge. Sedan den äldre kvartersstrukturen brutits upp för att ge utrymme för "utblickar" och "siktlinjer" har det blivit väldigt svårt att bygga lägenheter med en så kallad "tyst sida", d.v.s. att ljudnivån är under 55 decibel utanför fönstren till hälften av rummen. Med ny forskning som visar på de skadliga effekterna av buller är det inte konstigt att "lugnt boende" är efterfrågat. Med de högre ljudnivåerna i centrum orsakade av biltrafik blir det naturligtvis svårare att bygga bostäder som passar människors behov av lugn och ro.
Problemet är bara att om vi ska bygga i "lugna lägen" (d.v.s. långt från centrums buller) kommer det leda till en ökad utglesning som i sin tur leder till en ökad bilanvändning som leder till ännu högre ljudnivåer i centrum. Medan vi bygger nya bostäder som uppfyller dagens krav kommer de äldre att successivt hamna över kravgränserna. Vi kan efterfråga spårvagnstrafik ut till periferin, spårtrafik som är mycket tystare än bilar, men att bygga en mil nya spår till områden där bilen ändå dominerar är knappast lika effektivt som att bygga en mil nya spår mellan Uppsalas två stadskärnor (glöm inte Gottsunda) som lätt täcker in tusentals resande. Det går att bygga centrala lägenheter som uppfyller dagens bullerkrav, och om vi inte vill göra det värre för de som redan har en bostad måste vi bygga tätare.
Ledaren tar också upp innerstadens expansion i Librobäck och Kungsängen och menar att innerstaden måste expandera. Det är självklart, och där håller vi med. Men innerstaden måste också förtätas ytterligare. Ledaren tar upp bristen på affärsverksamheter i centrum men missar vad det verkligen är brist på: bostäder. Det finns gott om kontor och affärer i centrum men en brist på bostäder vilket gör att centrum upplevs som väldigt otryggt efter arbetstid. Där är kvarteret Torget och Suttung glädjeämnen som tillför mer liv i de centrala delarna. Sen har UNT förstås rätt som pekar på bostadsområdet Kungsängen som fortfarande saknar den funktionsblandning som skulle kunna göra området attraktivt även i framtiden.
Är politikernas kappvändning kring Seminarieparken en ny brytpunkt i stadsplaneringen? Knappast. Det är inget märkvärdigt att opinionen står upp för en fungerande park och en vacker miljö när alternativet är vita putspalats. Kvarteret Torget, Suttung, Alfhem, Blåsenhus och Uppsala Entré visar tydligt att det fortfarande går att förtäta i innerstaden och det finns fortfarande mycket kvar att göra.
Översiktsplanen visar faktiskt på flera positiva trender för Uppsalas utveckling. Naturligtvis kommer dessa att ifrågasättas men det finns all anledning att stå upp för de trender som faktiskt kan hjälpa Uppsala att bli en levande och hållbar storstad i framtiden.