Utskrift från uppsala.yimby.se
....

Parkens funktioner

Publicerad: 2011-10-06
2 kommentarer
 
Skribent: Johannes Åsberg
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...
“
Varför är det så vanligt att det inte finns några människor där det finns parker och inga parker där det finns människor?
”



Grönområde


I detta kapitel diskuterar Jane Jacobs parkernas roll i grannskapet och staden. Jacobs använder ett utvidgat parkbegrepp som innefattar såväl klassiska parker och torg, som mer generella "grönområden" och öppna ytor. Den svenska översättningen skiftar också begrepp en del vilket kan vara lite förvirrande. "Open space" översätts till exempel ofta med "grönområde", vilket i och för sig är förståeligt eftersom orden har ungefär samma betydelsefunktion i de två språken men läser man det bokstavligt så kan det ibland leda tankarna fel.

Enligt Jane Jacobs är inte parker några universallösningar som kan rädda stadsmiljöer som har problem, tvärtom. Om parken fungerar bra så är det oftast för att stadsmiljön runt parken fungerar bra.  Det är  genom att ligga i direkt anslutning till täta, varierade och levande stadskvarter som parker blir lyckade. Parken kan då få många olika sorters besökare under en större del av dygnet.

“
Man kan varken ljuga för en stadspark eller resonera med den. "Konstnärers visioner" och suggestiva teckningar kan ingjuta bilder av folkliv i föreslagna stadsparker eller längs promenadvägar, och med språkliga resonemang kan man skapa användare som borde kunna uppskatta dem, men i verkliga livet är det bara mångfalden i miljön som har den praktiska möjligheten att blåsa in ett naturligt och oavbrutet flöde av liv och användare.
”


Om parken saknar omgivande tät blandstad är det beydligt svårare att lyckas. Det man i så fall får göra är att ge parken specifika funktioner som gör att människor söker sig dit. Det räcker inte med "vacker utsikt och hänförande landskap" utan det måste finnas specialiserade funktioner som attraherar människor. Jacobs nämner badplatser, fiske, konserter och teateruppträdanden som exempel. Det måste också finnas olika typer av specialiserade funktioner så att parken lockar olika typer av besökare på olika tider. I grunden handlar det helt enkelt om att kompensera den variation som en levande blandstad hade skapat runt parken genom att tillföra funktioner inuti parken.

Även om de funktionella förutsättningarna är goda så måste dessutom själva parken ha vissa kvaliteter för att bli uppskattad och välanvänd. Jacobs räknar upp fyra yttre kännetecken som populära parker och torg ofta uppvisar:

- sinnrikhet (strukturell variation)
- centrumbildning (tydligt centrum)
- sol (inte för mycket skugga)
- inramning (stadskvarter direkt inpå)

Jacobs är ingen parkhatare, hon ser många positiva aspekter med parker, men hon framhåller att parker är sårbara platser. Det är väldigt lätt att skapa dåligt fungerande och otrygga parker och väldigt svårt att skapa välfungerande och trygga parker. Det hon framförallt vänder sig mot är den slentrianmässiga massproduktionen av tomma platser och trista gräsmattor som varit den modernistiska stadsplaneringens signum.

“
Inom den ortodoxa stadsplaneringen visar man en förvånansvärt okritisk vördnad för grönytor i stadsdelarna, nästan som vildarnas vördnad för magiska fetischer. Fråga en byggherre på vilket sätt hans blivande bostadsområde kommer att göra staden bättre, så kommer han att svara som om det vore en självklarhet: fler grönområden. Fråga en stadsarkitekt vilka förbättringar vi kan vänta oss, så kommer han med samma självklarhet att utlova fler grönområden. Ta med en stadsplanerare på en promenad genom ett håglöst bostadsområde, och även om det redan är nedlusat med ödsliga parker och trista gräsmattor som är översållade med skräp, så kommer han att måla upp en framtid med ännu fler grönområden.

Fler grönområden i vilket syfte? För att rånarna ska ha någonstans att vara? För att det behövs trista, tomma ytor mellan husen? Eller för att vanliga människor ska ha trevligt? Det är bara det att människor inte använder grönområden i staden bara för att de råkar finnas där och arkitekterna eller stadsplanerarna hoppas att de ska göra det.
”


Tidigare inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Gå med i YIMBY Uppsala Facebook
Delicious
Pusha

YIMBY Uppsala om: , , , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , , , ,

Kommentarer:
 0
Björn Lindström (6 Oktober 2011 10:37):
Ska man vara lite positivt får man väl säga att Uppsala har en park som uppfyller praktiskt taget alla hennes kriterier, i form av Stadsträdgården.
 0
Eric Thärnström (8 Oktober 2011 02:25):
Frågan kring en parks funktion ställs för närvarande på sin spets i Uppsala i och med förslaget att bebygga delar av Seminarieparken. Förslaget har gett liv åt en namninsamling för en kommunal folkomröstning i frågan. I det här läget är det svårt att avgöra om man ska stödja den i grunden nimbyistiska motståndsrörelsen eller Uppsalas variant på Robert Moses (se Jane Jacobs antagonist). Det man kan lära sig i just det fallet är att en offentlig parkyta inte tycks locka till sig allmänheten om den ligger i direkt anknytning till privata bostäder. Det krävs ett offentligt medium i form av t.ex. en gata emellan.

Som Björn Lindström påpekade ovan är Stadsträdgården i Uppsala ett bra exempel på en multi-funktionell park. Men Vasaparken är ett ännu bättre exempel med bostäder runt om, en skola, ett museum, en universitetsinstitution, ett antal affärer, en restaurang och en bollplan i eller i direkt anslutning till parken. Den har aktivitet under större delen av dygnet och kan också sägas vara övervakad, samtidigt som den inte är helt förutsägbar.
Skriv en kommentar:

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Kommentar:

<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.
Skriv in kommentar