Behovet av blandade primära funktioner

Nedre Manhattan - brist på primära funktioner ger torftigt stadsliv

I det här kapitlet tar Jane Jacobs upp nödvändigheten av funktionsblandning. Jacobs särskiljer då mellan ”primära” och ”sekundära” funktioner. Det Jacobs kallar primära funktioner är funktioner som på egen hand drar människor till en plats. Primära funktioner kan vara bostäder, kontor, fabriker ”...samt vissa platser för underhållning, utbildning och rekreation”. Det som utmärker ”sekundära funktioner” är att de livnär sig på de människor som de primära funktionerna lockar till sig. Enligt Jacobs behövs en blandning av primära funktioner för att blomstrande mångfald ska kunna uppstå.

Det avgörande är enligt Jacobs att man skapar förutsättningarna för ett jämnt flöde av människor under en stor del av dygnet. För lite genomströmning av människor eller ett ojämnt flöde, där genomströmningen är koncentrerad till vissa kortare tillfällen, skadar stadsdelens förutsättningar till mångfald. Jacobs tar nedre Manhattan som exempel. Trots att en enorm mängd människor frekventerar området varje dygn uppstår ingen levande mångfald, eftersom flödet är så ojämnt fördelat tidsmässigt.

Med en bra blandning av primära funktioner så uppstår ett flöde av människor som i sin tur kan understödja framväxten av andra funktioner. Funktionsblandningen verkar alltså självförstärkande. Ju mer intrikata de ”ekonomiska användargemenskaperna” blir, desto fler sekundära funktioner kan växa fram. I vissa speciella fall kan denna ”sekundära mångfald” bli en primär funktion i sig själv, när själva den urbana mångfalden lockar människor att besöka ett område för att avnjuta ”stadskänslan”.

Dessa sammanhang gäller inte enbart stadskärnan, utan alla stadens delar. Stadskärnan är dock enligt Jacobs viktig av en annan anledning. Alla städer behöver ett starkt ”hjärta”, en plats där den ekonomiska intensiteten och förändringskraften är särskilt stor. Ett starkt stadshjärta kan enligt Jacobs fungera som en plantskola för nya urbana funktioner. Dessa nya funktioner kan sedan flytta ut och sprida sig vidare till andra delar av staden där de kan bidra till stadslivets tillväxt.

Av samma anledning är det enligt Jacobs viktigt att använda de primära funktioner som staden själv kan styra över på ett klokt sätt. Kulturinstitutioner och förvaltningar bör förläggas så att de understödjer spirande områden. Om man istället väljer att lägga dem bredvid varandra eller, ännu värre, isolerar dem i speciella reservat, så slösar man bort några av de få verktyg man faktiskt har för att skapa en välfungerande stad.



Carnegie Hall - klokt placerad primär funktion



Lincoln Center - oklokt placerade primära funktioner



Stadskärnornas problem är för det mesta just att de riskerar att tappa blandningen av primära funktioner (vanligtvis genom att bostäder försvinner). I övrigt har dock stadskärnorna vanligtvis goda förutsättningar. Blandningen av primära funktioner är ju bara en av fyra nödvändiga villkor för mångfald. Den stora utmaningen är de områden som Jacobs kallar ”de grå bältena” av glesa bostadsområden som ligger mer perifert.

Dessa områdens problem är inte vad de har, utan vad de saknar. Många gånger kan alla fyra förutsättningar för mångfald saknas. Jacobs menar dock att kraven på korta kvarter och ålderblandad bebyggelse är enklare att åtgärda än kraven på funktionsblandning och hög befolkningstäthet. Hon rekommenderar därför att man börjar med att fokusera på de områden där åtminstone något av dessa krav är uppfyllda eller kan uppfyllas relativt enkelt.



Tidigare inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald