Förtätning vid Norbyvägen

Under sommaren har det kommit upp en del information om eventuell förtätning på två platser i området Eriksberg. Vad jag kan se har dessa planer inte varit vidare tydliga - det saknas bland annat någon information om detaljplanerna på kommunens hemsida - men har ändock väckt en del debatt.

Först ut var folkpartisten Ragnar Bergling, före detta ordförande i byggnadsnämnden, som i samband med dessa exploateringar röt till om en “urholkad respekt för parker”. Jag kan hålla med Bergling att det finns en urholkad respekt för parker, men att detta måhända kan ha att göra med hur begreppet parkmark har använts i svensk stadsplanering under senare årtionden, vilket innebär att vad som helst som inte är bebyggt kallas för park. I en sådan semantisk situation är det endast bebyggelse på parkeringsplatser och i industriområden som inte sker på parkers bekostnad.

Den andra - och viktigare - artikeln kom i fredags och är ett inlägg från ett antal boende vid Blodstensvägen, som tar kraftigt avstånd mot planerna. Argumenteringen är präglad av typisk Nimby-retorik; “Visst behövs det nya bostäder men människor behöver samtidigt en bra livsmiljö”. Oviljan för förändring just där de bor avvärjs med resonemang om att det nog är bättre att bostäderna byggs någon annanstans. Var denna plats ligger är ytterst sällan preciserad.


Den gröna lungan vid Norbyvägen

Ett överhängande problem är att informationen som finns tillgänglig tycks begränsa sig till UNT:s artikel (om läsaren vet mer - berätta gärna). Jag kommer att återkomma till den andra platsen vid ett senare tillfälle, men låt oss nu hålla oss till eventuell bebyggelse i närheten av Blodstenen. I artikeln står det att den “andra byggplanen gäller mark mellan Blodstensvägen och Norbyvägen. Här vill fastighetsbolaget Besqab bygga cirka 90 nya lägenheter i flerbostadshus och markboende. Fastighetsnämnden har beslutat anvisa marken till bolaget, under förutsättning att 30 procent av bostäderna blir hyresrätter.”

Nyckelmeningen här är, enligt min tolkning, att bebyggelsen skall ske mellan Blodstensvägen och Norbyvägen. Nu är det givetvis möjligt att jag har missförstått detta, eller att artikeln ger en felaktig bild av den planerade bebyggelsen, men samtidigt är det enligt min uppfattning tveksamt om denna mark faktiskt är en del av förbindelsen mellan Stadsskogen och Hågadalen, utan strax norr därom. Om så är fallet så faller många av de boendes resonemang om platsen som en spridningsväg för dessa båda naturområdens djur och växter.
 

Flygbild över området

Jag misstänker att anledningen till att denna skogsförbindelse finns från början är en del av efterkrigstidens planering där målsättningen var att skapa enklaver och att detta skogsparti var en del i detta (titta på en karta över Eriksberg i övrigt eller på nästan vilket förortsområde som helst). En enklavering genom naturupplevelser som numera anses allt mer problematisk av många. Det är nämligen tveksamt om dessa stora ytor av grönska är vidare effektiva; mer kvantitet än kvalité helt enkelt.

I många avseenden går det därför att vända på flera av argumenten som framförs av de boende och använda dem för att visa på varför platsen är lämplig för exploatering. Låt mig först vara lite elak: “Genom dessa gröna passager rör sig gärna människor till och från sina bostäder och arbetsplatser.” Saken är nämligen den att för de boende på Blodstensvägen så är det i praktiken omöjligt att inte röra sig genom en grön passage för att komma till eller från sin bostad. Även om det givetvis kan vara trevligt, det är i viss mån en fråga om tycke och smak, finns det även tillfällen när många människor inte vill röra sig genom gröna passager - exempelvis sent på kvällen.

Vidare: “Träden fungerar för de boende som en grön lunga som hjälper till att ta hand om avgaserna från den hårt trafikerade Norbyvägen.” Nu är jag inte biolog men så vitt jag vet är begreppet gröna lungor, att några träd vid en väg tar hand om avgaserna, endast en floskel. Några träd hit eller dit bidrar föga till att ta bort avgaserna (det är överhuvudtaget märkligt att en förskola skall ligga närmast vägen som den gör nu). Speciellt inte då vi kan tänka oss att grönska tas bort någon annanstans (denna magiska plats där alla bostäder skall byggas) för att tillgodose ett skriande behov på fler bostäder i Uppsala (speciellt om dessa måste köra bil dubbelt så långt för att komma till sitt arbete - kanske på den hårt trafikerade Norbyvägen).


Norbyvägen norröver - verksamheter och bostäder nära stadsskogen

Men vad som är viktigare här är hur den trafikerade vägen kan utnyttjas bättre och samtidigt förbättra för Blodstensvägen. I Uppsalas nya översiktsplan talas det varmt om stadstråk. För Eriksbergs del avses i första hand Granitvägen i närheten av Västertorg. Norbyvägen har emellertid vissa fördelar. Det är tillsammans med Dag hammarskölds väg, över en och en halv kilometer österut fågelvägen, de enda vägarna för de som skall transportera sig mellan centrum och områderna söder om Eriksberg, såsom Gottsunda och Sunnesta. Även om den andra vägen dominerar är det många som tar denna väg istället. Det är orsaken till att vägen är trafikerad. Det är också orsaken till att det finns en bensinstation strax norr om det diskuterade området. Längre norrut, i äldre bebyggelse, finns flera aktiva verksamheter längst Norbyvägen. Varför inte bygga på ett sätt som möjliggör en bebyggelse likt denna istället för att gömma undan bebyggelsen från vägen bakom grönskans Potemkin-kulisser?

Geom att bygga direkt ut mot vägen på ett likartat sätt kommer trafikflödet till mer nytta och blir inte enbart ett problem. Om man dessutom bygger på rätt sätt så kan de nya husen erbjuda ett bullerskydd som skapar en tyst baksida som både nya och befintliga boende kan ha nytta av. Om husen byggs vid vägen och inte en bit in ges utrymme för en parkmiljö mellan husen och måhända en park av mer traditionellt snitt, vad jag kallar en riktig park - något det finns väldigt lite av i Eriksberg.


Skolparken - mer traditionella, och populära, parkmiljöer likt denna finns det inte mycket av i Eriksberg

Boende på Blodstensvägen har tillgång till natur på nära håll åt alla riktningar. Är det då rimligt att det är värt att bevara denna plats, en sanitetskorridor mellan bostäderna och vad som beskrivs som en hårt trafikerad väg, på bekostnad av de värden som en exploatering skulle tillföra för såväl nya boende samt eventuellt även befintliga boende?