Halvvägs till Knivsta för att köpa mjölk

I UNT kan vi idag (24/3) läsa om ICA:s planer för ett nytt ICA Maxi i de yttre Boländerna. En köplada än mycket större än den i Stenhagen, halvvägs till Enköping skall konkurrera med Coop Forum där. Precis som ett Coop Forum skall konkurrera med ICA i Stenhagen. På ett liknande sätt förhåller det sig i Gränby centrum, där både Coop och ICA finns representerade.

Att båda dessa jättar konkurrerar om samma kunder är en sak men en för Yimbys del minst lika viktig fråga är varför vi måste åka till Yttre Hebriderna för att handla dagligvaror? borde inte handel koncentreras till centrum istället för periferin?

Orsaken till detta är flera. På rak arm kommer jag på tre orsaker. För det första är marken vid en rondell utanför staden mycket billigare än marken centralt i staden, en lägre pris på mark som (förhoppningsvis) innebär lägre pris på matkassen vi tar med oss hem. För det andra är det mycket enklare att bygga långt ut i periferin då det inte finns några grannar eller kulturhistoriska värden som hotas av ytterligare exploatering. Planeringsprocessen blir mycket smidigare och det går att bygga de standardiserade skokartonger som handeln föredrar. Ingen tycks bry sig om den asfalts-spagetti som utgör vårt ytterområde men ändå är det i denna miljö som många spenderar en hel del tid. Det är, för det tredje, en anpassning efter bilism som reell norm. Människor som inte kör bil anses vara för få och/eller är inte tillräckligt köpstarka för att räknas, speciellt inte om deras behov går stick i stäv med bilistens önskemål om gratis parkering och närhet till närmaste motorled. ICA räknar ändå med 45 000 besökare, en fjärdedel av kommunens befolkning, skall passera genom affären per vecka.

För de som inte vill, kan eller har råd att åka bil ut till Boländerna är utbudet desto skralare. Även om det går att ta sig ut till dessa platser på annat sätt så är det inte alls lika tillmötesgående miljöer som för bilisten och ligger sällan på vägen mellan hem och arbete utan blir ett helt projekt i sig. Ändå är det tillgängligheten som är dessa dagligvarulådors styrka. För den bilburne är dessa lådor oftast väldigt tillgängliga, då bilisten mäter tillgänglighet i tid och inte i kilometer på samma sätt som den som går eller cyklar till sin affär.

Låt mig här göra en utvikning om en orsak till varför externa matvarubutiker fungerar bättre än lokala mataffärer. Vad som påverkat svensk stadsplanering fram till att massbilismen får genombrott, och städerna börjar expandera utåt med villamattor istället för miljonprogram, är tanken om grannskapsenheten. Bostadsområden planerades med bygemenskapen som ideal, en gemenskap som manifesterades i form av ett torg. I Uppsala har vi exempelvis Svamptorget, Västertorg och Brantingstorget. För att skapa denna gemenskap blev det eftersträvnadsvärt av att göra dessa torgbildningar till lokala angelägenheter, gärna dolt vid roten till någon återvändsgränd. Tillsammans med ett ideal för funktions- och trafikseparering gör detta att väldigt många av dessa torg är dolda och närmast otillgängliga för utomstående och förbipasserande. Delvis som en följd av detta lider dessa torg idag ofta av vad som i det närmaste kan liknas med en glesbygdsproblematik.

Vad kan vi göra åt detta? På många sätt är det givetvis på papperet något som politiker kan påverka. Genom det kommunala planmonopolet kan kommunen helt sonika stoppa all etablering av externa stormarknader. ett beslut som måhända skulle vara bra för den där miljön som vi säger oss bekymra så mycket om och genom att förbättra kollektivtrafiken även ändra resebeteendet inom kommunen, vilket också påstås vara ett mål.

Här finns det två aber. För det första är det givetvis ett ytterst osannolikt att kommunens politiker fattar ett sådant kategoriskt beslut. För det andra är det i det närmaste att betrakta som ett reaktivt agerande som bekämpar ett symptom som tidigare och pågående stadsplanering har hjälpt till att skapa.

Vad som behövs är en politik där det skapas möjligheter för matuvarukedjor att etablera affärer som kan erbjuda ett utbud och ett pris som närmar sig de externa köpcentrumens samtidigt som det är tillängligt för stadens invånare utan bilen. Låt mig illustera detta med ett exempel från Göteborg: När jag fortfarande bodde i där hade jag och några andra från yimby ett möte med KF Fastigheter om ju detta. Detta bolag ville riva och flytta vad som idag är Coop Forum på Backaplan (innan dess B&W och innan dess Rosengrens kassaskåpsfabrik). Backaplan är i många hänseenden en miljö likt Boländerna som anpassat efter bilismens behov. Skillnaden är att Backaplan även ligger relativt centralt och att en stor del av kunderna till området kommer med kollektivtrafik. Vad KF Fastigheter eftersträvade (nu skall det dock påpekas att det faktum att jag blev inbjuden att besöka dem var en del av deras förhandling med kommunen) var en situation där de kunde äta kakan och samtidigt har den kvar. Det vill säga, de ville bygga en stor dagligvaruaffär i utkanten av vad som är Backaplan, mot en led där deras bilkunder skulle ha god tillgång till den, samtidigt som marken innanför skulle byggas om till kvartersstad och på så sätt göra affären lika tillgänglig för de som bodde i området, arbetade där eller åkte kollektivt på väg till eller ifrån Biskopsgården och Backadalen.

En sådan utveckling i Uppsala, där central mark skulle kunna exploateras för annadra stora byggnader än för universitetet och dessutom bindas samman med stråk och stadsväven, skulle givetvis kräva en hel del mer av såväl politiker som kommunala tjänstemän och affärsintressen men det skulle också vara ett steg framåt för att hjälpa till att skapa levande och fungerande stadsmiljöer, som inte bara beror på att det finns flera mysiga fik utan även en möjlighet att köpa mat.